Komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS) är en kronisk och progressiv smärtsjukdom som påverkar nervsystemet. Trots att CRPS fortfarande är en relativt okänd sjukdom uppskattas den drabba mellan 1,5 och 3 miljoner amerikaner. Enligt Reflex Sympathetic Dystrophy Syndrome Association utgör kvinnor hela 75 procent av alla som lever med tillståndet.
CRPS beskrevs för första gången av Dr. Silas Weir Mitchell under det amerikanska inbördeskriget. Soldater som hade blivit skjutna klagade över en brännande smärta flera veckor efter att kulorna hade avlägsnats. Dr. Mitchell kallade tillståndet kausalgi, vilket kommer från grekiskan och betyder "brännande smärta".
Genom åren har sjukdomen burit många namn, bland annat Sudecks atrofi, neurovaskulär dystrofi och reflex sympatisk dystrofi (RSD). År 1995 beslutade International Association for the Study of Pain (IASP) att ändra namnet till komplext regionalt smärtsyndrom, eftersom RSD inte adekvat speglade sjukdomens alla tecken och symtom och dess komplexa natur.
De främsta symtomen vid CRPS är svår smärta och en intensiv brännande känsla. På grund av nedsatt blodcirkulation uppstår förändringar i hudfärg och temperatur. Huden kan kännas kall eller varm och anta en färg som varierar från blåviolett till olika nyanser av rött. Hår och naglar kan också växa snabbare eller långsammare än normalt.
Allodyni är ett vanligt förekommande symtom – en överkänslighet mot stimuli som normalt inte är smärtsamma. Det innebär att även den lättaste beröring eller en svag vindfläkt kan utlösa ökad smärta. Långsam läkning och återkommande infektioner kan vara tecken på att immunförsvaret är påverkat.
Diagnosen CRPS ställs utifrån sjukdomshistoria, neurologisk undersökning och fysikaliska fynd. Tillståndet kan debutera efter exempelvis en vrickning, ett benbrott eller en operation. Smärta som kvarstår och förvärras efter en skada eller operation, långt bortom den normala läkningstiden, kan vara en indikation på CRPS.
Läkaren letar efter neurologiska förändringar såsom muskelsvaghet, onormala reflexer samt smärta som utlöses av egentligen harmlösa stimuli. Fysikaliska fynd som kan tyda på CRPS inkluderar atrofi i den drabbade extremiteten, förändringar i hudfärg och hudtemperatur, svullnad samt stelhet i lederna.
Behandlingen består av en mångfacetterad strategi där olika terapier kombineras för att hitta vad som fungerar bäst för varje enskild patient. Fysioterapi ordineras för att hålla extremiteten rörlig och bibehålla rörelseomfånget. För personer med extrem överkänslighet kan desensibiliseringsterapi också ingå i behandlingsplanen.
Läkemedel som kan användas inkluderar smärtstillande preparat, antiinflammatoriska läkemedel mot svullnad, antidepressiva medel, antiepileptika och muskelavslappnande läkemedel. Sympatiska nervblockader kan utföras i syfte att bryta smärtcirkeln och förbättra cirkulationen. Andra behandlingsalternativ är TENS-stimulering, morfinpump, ryggmärgsstimulator (SCS) samt infusioner med lidokain.
När en person väl har insjuknat i CRPS är tillståndet i princip livslångt. Det finns idag ingen botande behandling, men det finns möjlighet att uppnå remission. Om remission inträffar kan CRPS dock återkomma till följd av en ny skada – och ibland helt utan någon uppenbar anledning. Sjukdomen kan även spridas till hela kroppen samt till inre organ.
Kyla i form av is bör aldrig användas på en person med CRPS, eftersom det kan orsaka extrem smärta hos dem som har kall hud. Personer med varm hud brukar däremot ofta finna lindring genom kylbehandling utan att smärtan ökar. Olika triggers, som höga ljud, växlingar i vädret, stress och vibrationer från exempelvis bilfärder, kan också leda till ökad smärta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online