Dysfasi uppstår när något – oftast en lesion eller skada i hjärnan – stör sambandet mellan mänskligt tänkande och språkproduktion. Tillståndet är inte detsamma som en sensorisk funktionsnedsättning som blindhet eller dövhet, vilket gör det något svårare att diagnostisera och skilja från andra kognitiva funktionsnedsättningar, exempelvis minnesförlust, demens eller schizofreni. Receptiv språkdysfasi har flera distinkta kännetecken.
Patienter med receptiv dysfasi kan fortfarande tala nästan flytande, men själva talet blir en "ordsallad" – en virrvarr av meningslösa eller osammanhängande ord. Detta är också ett symtom som förekommer vid schizofreni. Skillnaden är att schizofrena patienter dessutom uppvisar maniskt beteende och andra allvarliga psykiatriska symtom, medan en patient med dysfasi endast har svårigheter med sina språkfunktioner och inte med andra mentala processer.
Gränsen mellan receptiv och expressiv dysfasi (även kallad afasi) är i praktiken ofta suddig. Teoretiskt sett kan en patient med receptiv afasi producera flytande talade ljud (till exempel "min pappa gick gick vart badrumsdörr vara till"), men meningarna saknar betydelse. Patienten har dessutom svårt att förstå språk, både i talad och skriven form.
En patient med expressiv afasi kan däremot förstå språk som talas till hen eller som hen läser, men har svårt att själv producera tal. Meningarna är begripliga men avbryts av upprepade pauser och stamningar, och patienten har svårt att bilda grammatiskt korrekta verbformer. Om patienten exempelvis vill säga att pappa gick till affären igår kan det låta så här: "öh... min... pappa... öh... gå... affären... igår".
Det finns flera undertyper av receptiv dysfasi. Den mest kända är Wernickes afasi, som orsakas av lesioner i Wernickes area i hjärnan. Detta område ansvarar för språkförståelse, ordhämtning och språkets semantiska innehåll. Skadas området förmår patienten inte förstå tal, men kan fortfarande producera det.
Transkortikal sensorisk afasi kan ge liknande symtom, såsom nedsatt förståelse och frekventa meningslösa ord i talet, men symtomen är i allmänhet mindre uttalade. Patienten kan ibland bilda sammanhängande meningar och kan ofta själv upptäcka när talet övergår i en ordsallad.
Global afasi är den allvarligaste formen. Den uppstår vid omfattande skada på hjärnans vänstra hemisfär och leder vanligtvis till både receptiv och expressiv dysfasi. Patienten kan då normalt sett varken förstå eller producera tal.
Ett av de vanligaste testen vid misstanke om receptiv dysfasi går till så att patienten först får läsa högt ur en skriven text och sedan förklara textens innehåll. Därefter får patienten lyssna till en inspelad text och redogöra för vad den handlade om. Kan patienten inte uttrycka sin förståelse muntligt kan ett icke-verbalt test genomföras. Läkaren kan till exempel räcka patienten ett blad med bilder på olika föremål och be hen peka på den röda bollen. En patient med receptiv dysfasi bör kunna peka rätt, men kanske inte kunna verbalisera sin förståelse av läkarens instruktion.
Receptiv afasi orsakas vanligtvis av skada på hjärnans vänstra hemisfär. Den vanligaste orsaken är stroke, det vill säga otillräcklig syretillförsel till hjärnan. Afasi kan dock även orsakas av en hjärninflammation, en hjärntumör som ligger nära eller inom språkområdena, eller av allvarligt huvudtrauma.
Patienter med mindre allvarliga former av receptiv dysfasi har större möjlighet att återhämta sig helt. De som drabbats av afasi till följd av huvudskada eller yttre trauma återhämtar sig oftare än de som fått skadan genom stroke. Cirka en av tre patienter med afasi återhämtar sig helt inom tre månader efter skadan. Har patienten inte återhämtat sig inom sex månader är fullständig återhämtning sannolikt inte längre möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online