Enligt en studie från 2006, utförd av Epilepsy Action, lider cirka 60 procent av alla personer med epilepsi av partiella anfall. De är därmed den vanligaste anfallstypen bland epileptiker, men samtidigt ofta den mest komplicerade att diagnostisera. När väl anfallens placering och typ har fastställts går de dock att förebygga och kontrollera med hjälp av olika behandlingsmetoder.
Partiella anfall, som ibland kallas frontallobanfall, kan uppträda som enstaka episoder eller återkomma. Återkommande anfall innebär att personen klassas som epileptiker. Oftast går orsaken till partiella anfall inte att fastställa. Vissa personer löper dock högre risk än andra, exempelvis de som har partiella anfall i släkten, de som drabbats av huvudtrauma eller stroke samt de som haft en hjärninfektion. Söker man inte rätt medicinsk behandling finns risk att ett underliggande sjukdomstillstånd förblir oupptäckt.
Alla anfall beror på en elektrisk störning i hjärnan som orsakas av skadad hjärnvävnad, men vilken typ av anfall som uppstår avgörs av var i hjärnan störningen finns. Partiella anfall börjar antingen i tinningloben (temporalloben) eller frontalloben. För att läkaren ska kunna förskriva rätt mediciner måste den onormala vävnadens exakta placering lokaliseras.
Detta kan göras med ett EEG, ett test som mäter hjärnans elektriska aktivitet och visar var i hjärnan symptomen har sitt ursprung. Placeringen kan också fastställas med datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI). När diagnosen är ställd kan behandlingen påbörjas, antingen med orala antikonvulsiva läkemedel eller genom kirurgi för att avlägsna den skadade vävnaden.
Det finns enkla partiella anfall, som betraktas som auran, alltså varningen om att ett komplext partiellt anfall är på väg att inträffa. Läkare kategoriserar partiella anfall utifrån de symtom patienten upplever:
Partiella anfall kan ofta behandlas framgångsrikt med ett enda läkemedel eller en kombination av flera. Många av dessa mediciner har dock oönskade biverkningar, och det är aldrig garanterat att de helt kan kontrollera anfallen. Om flera läkemedel prövats utan resultat finns ett alternativ till: vagusnervstimulatorn.
Det är en apparat som liknar en pacemaker och som placeras strax under huden mellan halsen och bröstet. Den fungerar genom att skicka tidsinställda elektriska impulser till hjärnan via vagusnerven i halsen. Impulserna kan bidra till att dämpa den onormala hjärnaktivitet som orsakar anfallen. Vagusnervstimulering är en relativt ny behandlingsform och studier pågår fortfarande kring hur den styr anfallen och kan minska behovet av mediciner. Har du prövat många läkemedel utan framgång kan det vara klokt att fråga din läkare om denna behandling.
Diagnosen partiella anfall är inget som ska tas på lätta köpet. Om du ofta upplever medvetandepåverkan eller tidsglappor, eller om personer i din närhet har sagt att du inte svarade när de försökte prata med dig, kan du lida av partiella anfall. Ett annat symtom är okontrollerade ryckningar i bäckenet samt benrörelser som ser ut som att du trampar på en cykel.
Allt detta sker helt okontrollerat, och även om ögonen är öppna är du inte medveten och har inget minne från anfallets början till dess slut. Upplever du ett anfall för första gången ska du direkt söka vård på akuten, eftersom anfall också kan orsakas av allvarliga sjukdomstillstånd såsom tumörer. En komplett fysisk och neurologisk undersökning är det enda sättet att ta reda på vad som orsakar besvären och hur de bör behandlas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online