Epilepsi är en neurologisk sjukdom som orsakas av överdriven elektrisk aktivitet i hjärnan. Sjukdomen förekommer i många olika former och kan visa sig på mycket skilda sätt. Beroende på vilken typ av epilepsi det rör sig om kan läkare rekommendera läkemedelsbehandling, kirurgi eller andra behandlingsformer.
Epilepsi kännetecknas av återkommande och oförutsedda anfall. Dessa anfall orsakas av okontrollerad och förhöjd elektrisk aktivitet i hjärnan. Epilepsi är dock ett samlingsnamn för en rad olika tillstånd som alla innebär ökad elektrisk aktivitet i hjärnvävnaden.
Epilepsi klassificeras utifrån flera faktorer, bland annat vad som utlöser anfallen och vilka symtom som syns under ett anfall. Den kan även kategoriseras efter var i hjärnan anfallet uppstår och vad som verkar vara den bakomliggande orsaken. Redan 1989 tog International League Against Epilepsy (ILAE) fram ett klassifikationssystem baserat på anfallens orsak och plats i hjärnan – ett system som sedan dess har uppdaterats och förfinats i takt med ny forskning.
Den vanligaste behandlingsmetoden vid epilepsi är antiepileptiska läkemedel, även kallade antikonvulsiva. Det finns ett stort antal olika preparat att välja mellan. Vanligtvis startar patienten med ett enda läkemedel, men om det visar sig otillräckligt kan ytterligare mediciner läggas till som komplement till den primära behandlingen. Vilka läkemedel som rekommenderas beror på typen av epilepsi och de specifika symtomen. Idag blir cirka 70 procent av alla personer med epilepsi anfallsfria med rätt läkemedelsbehandling.
I vissa fall svarar patienter inte på behandling med antiepileptiska läkemedel. Om anfallen då kan spåras till en avgränsad liten area i hjärnan kan denna ibland tas bort kirurgiskt. Detta kan vara särskilt effektivt när anfallen orsakas av en tumör, eller när epilepsins fokus ligger i tinningloben, som går att operera på med relativt god säkerhet.
Ett annat alternativ är elektrisk stimulering av nervsystemet, där en elektrode opereras in och svaga elektriska impulser används för att dämpa anfallsaktiviteten och lindra symtomen.
Antiepileptiska läkemedel botar inte epilepsin i sig – de hjälper till att lindra symtomen och kontrollera anfallen. Långvarig användning av dessa mediciner kan dessutom medföra betydande och allvarliga biverkningar. Även om kirurgi i vissa fall kan bota epilepsi helt, följer betydande risker med varje form av neurokirurgi.
Å andra sidan finns det vissa former av epilepsi som endast förekommer under bestämda perioder av barndomen och som försvinner av sig själva utan någon behandling alls. För många patienter handlar behandlingen därför om att hitta rätt balans mellan anfallskontroll och livskvalitet, i nära samråd med sin läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online