Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste orsaken till demens (60–80 % av fallen). Den karakteristiska tidiga symptom är nedsatt nära minne – svårighet att lära sig och behålla ny information – på grund av tidig medial temporallobsinvolvering (entorhinal cortex, hippocampus).
Progressionsstadier
- Preklinisk: Biomarkörer positiva (amyloid PET, CSF Aβ42/tau), inga symtom.
- Lindrig kognitiv nedsättning (MCI): Minnesklagamål, bevarad daglig funktion.
- Lindrig demens: Minnesförlust, ordhitssvårigheter, villoväg, ekonomiska fel.
- Måttlig: Språk, visuospatial, exekutiv nedgång; beteendeförändringar; ADL-hjälp behövs.
- Svår: Mutism, inkontinens, immobilitet, total vårdberoende.
Patologi
- Extracellulära amyloid-β-plack
- Intracellulära neurofibrillära tangles (hyperfosforylerad tau)
- Neuronell förlust, synaptisk utarmning, hjärnatrof
Hantering
- Kolinerasahämmare (donepezil, rivastigmin, galantamin) – lindrig till måttlig.
- Memantin (NMDA-antagonist) – måttlig till svår.
- Anti-amyloid monoklonala antikroppar (lecanemab, donanemab) – tidig symptomatisk, måttlig bromsning.
- Icke-farmakologisk: kognitiv stimulering, motion, anhörigstöd, säkerhetsåtgärder.
Tidig diagnostik möjliggör planering, kliniska studier och tidig symptomlindring.
