1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Myokloniska anfall: symtom, orsaker och utlösande faktorer

Myokloniska anfall är en av många typer av anfall som kan drabba personer med epilepsi. Epilepsi, som ibland kallas anfallssjukdom, uppstår när hjärnan producerar onormala urladdningar av elektrisk aktivitet. Myokloniska anfall har mycket tydliga tecken och symtom, vilket gör att de kan identifieras genom en EEG-undersökning – ett test som registrerar hjärnans elektriska aktivitet – eller ibland enbart genom enkel observation. Myokloniska anfall förekommer vid flera olika typer av anfallssjukdomar och kan ha olika karaktär.

Generaliserade anfall

Anfall delas in i två huvudkategorier: partiella och generaliserade. Myokloniska anfall tillhör kategorin generaliserade anfall, som uppstår när båda hjärnhalvorna är inblandade. Myokloniska anfall kännetecknas av extremt korta ryckningar som känns som en plötslig elektrisk stöt. I de flesta fall är de bilaterala, det vill säga de drabbar båda kroppssidorna, och varar bara några sekunder. Ibland förekommer bara ett enskilt anfall, men flera kan också inträffa inom en kort tidsperiod.

Juvenil myoklon epilepsi

Juvenil myoklon epilepsi (JME) är en mycket vanlig form av anfallssjukdom som utgör omkring sju procent av alla epilepsifall. JME kan uppträda mellan sen barndom och tidig vuxenålder, men börjar vanligtvis under puberteten. Symtomen inkluderar ryckningar i nacke, axlar och överarmar. Anfallen sker ofta strax efter att personen har vaknat på morgonen. JME kan kontrolleras väl med medicinering, men behandlingen är oftast livslång. Personer med JME drabbas inte av intellektuella funktionsnedsättningar till följd av sin sjukdom.

Lennox-Gastauts syndrom

Myokloniska anfall kan vara en del av Lennox-Gastauts syndrom. Detta syndrom är sällsynt och förekommer vanligtvis hos barn mellan två och sex års ålder som har en tidigare hjärnskada. Cirka 75 till 95 procent av barnen med Lennox-Gastauts syndrom har en intellektuell funktionsnedsättning och behöver så småningom långtidsvård när de når vuxen ålder. De myokloniska anfallen hos barn med Lennox-Gastaut involverar nacke, axlar, överarmar och ansikte. Anfallen är kraftigare än de som ses vid JME och är svåra att kontrollera, även med medicinering.

Progressiv myoklon epilepsi

Progressiv myoklon epilepsi (PME) innefattar symtom på både myokloniska anfall och tonisk-kloniska anfall – de som vanligtvis leder till medvetslöshet. Detta är en sällsynt sjukdom som oftast är ärftlig och som kan uppträda i spädbarnsåldern eller långt upp i vuxen ålder. Utöver myokloniska anfall kan även balanssvårigheter och muskelstelhet förekomma. Den mentala förmågan försämras gradvis över tid. Den medicinska behandlingen av denna typ av myoklon epilepsi kräver flera olika typer av läkemedel för att behandla de olika anfallstyperna, och är vanligtvis endast effektiv i några månader eller några år. Personer med progressiv myoklon epilepsi försämras i takt med att medicineringen blir mindre verksam.

Vad utlöser myokloniska anfall?

I de flesta fall utlöses myokloniska anfall av att man inte tar den medicin som behövs för att hålla dem under kontroll. Det finns dock många andra utlösande faktorer som varierar från person till person. Myokloniska anfall kan framkallas av externa stimuli, exempelvis blinkande ljus, eller till och med av intensiva mentala processer. Stress, sömnbrist samt användning av droger och alkohol kan också bidra till att anfallen blir vanligare.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online