Är axel I en störning? Förklaring av diagnosaxlarna inom psykiatrin

Nej – axel I är inte en störning i sig, utan en kategori inom det flervägssystem för psykiatrisk diagnostik som användes i diagnosmanualen DSM-IV. Systemet delade in information om patienten i fem olika axlar, där varje axel fångade en specifik typ av information.

Vad kännetecknar axel I?

Till axel I räknas kliniskt betydelsefulla mentala störningar – alltså tillstånd som ger upphov till märkbart lidande eller nedsatt funktionsförmåga i vardagen. Många av dessa tillstånd behandlas inom öppenvården, även vissa svåra skeden kan i undantagsfall kräva sluten vård.

Exempel på tillstånd inom axel I

• Ångestsyndrom – exempelvis paniksyndrom, social ångest och generaliserat ångestsyndrom
• Affektiva syndrom – exempelvis depression och bipolär sjukdom
• Psykotiska syndrom – exempelvis schizofreni
• Ätstörningar – exempelvis anorexia nervosa och bulimia nervosa
• Substansrelaterade störningar – missbruk av och beroende av alkohol eller andra droger

Så skiljer sig axel II från axel I

Axel II omfattar personlighetssyndrom samt intellektuell funktionsnedsättning. Medan axel I traditionellt beskrev tillstånd som kan komma och gå över tid, handlade axel II om mer långvariga mönster i personlighet och kognitiv förmåga.

Övriga axlar i DSM-IV

Förutom axel I och II inkluderade systemet tre ytterligare axlar: axel III för somatiska sjukdomar och medicinska tillstånd, axel IV för psykosociala och miljörelaterade problem samt axel V för en global bedömning av patientens funktionsnivå.

Det är värt att notera att flervägssystemet togs bort när DSM-5 lanserades 2013. I dag sammanförs i stället alla diagnoser i samma lista, medan medicinska tillstånd, psykosociala faktorer och funktionsnivå dokumenteras separat.