Hur diagnostiseras difteri?

Difteri diagnostiseras utifrån en kombination av kliniska symtom, laboratorieprov och bakteriologiska odlingar. Eftersom sjukdomen snabbt kan bli allvarlig är en snabb och korrekt diagnos avgörande. Här går vi igenom hur vårdpersonal vanligtvis går tillväga.

1. Klinisk bedömning av symtom

Diagnosen misstänks ofta redan vid läkarundersökningen. Typiska tecken på difteri är:

Halsont och smärta vid sväljning
Heshet eller förändrad röst
En tjock, gråaktig hinna som täcker svalgets baksida – ett så kallat pseudomembran
Svullna lymfknutor på halsen

Pseudomembranen är difterins mest karaktäristiska kännetecken och väcker ofta misstanke om diagnosen.

2. Halsodling

För att bekräfta diagnosen tar vårdpersonal ett prov med en pinne från svalgets baksida. Provet innehåller sekret från området där bakterien finns och skickas därefter till ett mikrobiologiskt laboratorium för odling och analys.

3. Laboratorieanalyser

I laboratoriet inkuberas halsodlingen och undersöks om den innehåller Corynebacterium diphtheriae – den bakterie som orsakar difteri. Följande metoder används för att identifiera bakterien:

Gramfärgning för att visa bakteriens utseende under mikroskopet
Bakteriologisk odling för att få fram ren bakteriekultur
Biochemiska och molekylära tester för artbestämning

4. Toxintestning

Om C. diphtheriae påvisas i odlingen görs ytterligare analyser för att avgöra om just den bakteriestammen producerar difteritoxin, vilket är det ämne som gör sjukdomen farlig. Detta görs antingen med ett toxinneutraliseringstest eller med polymeraskedjereaktion (PCR), som kan påvisa genen som kodar för toxinet.

5. Ytterligare undersökningar

I vissa fall kompletteras utredningen med fler tester, till exempel:

Blodprov (serologi): visar om kroppen har antikroppar mot difteritoxin
Lungröntgen: används för att bedöma infektionsutbredningen och upptäcka komplikationer som lunginflammation eller luftvägsobstruktion

Viktigt att komma ihåg

Difteri kan lätt förväxlas med andra sjukdomar som ger liknande besvär, exempelvis halsfluss, tonsillit eller streptokockinfektion i halsen. Därför krävs en korrekt diagnos både klinisk erfarenhet, laboratorieprov och i svårbedömda fall även konsultation med specialistläkare inom infektionssjukdomar. Vid misstänkt difteri påbörjas behandling ofta direkt, innan laboratoriessvaret är klart, eftersom sjukdomen kan utvecklas snabbt.

Neurologiska sjukdomar