Har Parkinsons sjukdom något samband med Bells pares?

Parkinsons sjukdom och Bells pares är två olika neurologiska tillstånd som båda kan påverka ansiktet, men de är inte direkt associerade med varandra. De skiljer sig åt när det gäller orsaker, symtom och prognos.

Vad är Bells pares?

Bells pares är ett tillstånd som drabbar ansiktsnerven, den så kallade facialisnerven, och orsakar en plötslig svaghet eller förlamning i musklerna på ena sidan av ansiktet. Detta kan leda till att ögat inte kan stängas helt, att munnen hänger snett eller att ansiktsuttrycken blir asymmetriska. Orsaken antas ofta vara en inflammation i nerven, ibland utlösd av en virusinfektion. Det goda nyheten är att Bells pares i de flesta fall läker av sig själv inom några veckor till månader, även om vissa patienter kan ha kvarvarande lindriga besvär.

Vad är Parkinsons sjukdom?

Parkinsons sjukdom är däremot en progressiv neurologisk sjukdom som främst beror på brist på signalsubstansen dopamin i hjärnan. Sjukdomen påverkar rörelseförmåga, balans och koordination och ger typiska symtom som skakningar, muskelstelhet, långsamma rörelser och nedsatt hållning. Till skillnad från Bells pares är Parkinsons sjukdom en livslång diagnos som kräver kontinuerlig behandling och uppföljning.

Så skiljer sig tillstånden åt

Även om båda tillstånden kan påverka ansiktsmimiken uppstår effekterna på olika sätt. Vid Parkinsons sjukdom kan ansiktet verka stelt och uttryckslöst, ett fenomen som kallas hypomimi, beroende på nedsatt kontroll över muskelrörelserna i hjärnan. Vid Bells pares är det istället en lokal nervskada som orsakar förlamningen. Sammanfattningsvis handlar det alltså om två helt separata diagnoser med olika bakomliggande mekanismer, och förekomst av det ena tillståndet innebär inte någon ökad risk för att utveckla det andra.