Paraneoplastiska syndrom uppstår i samband med många olika former av cancer och åtföljs ofta av flera typer av neuropati, det vill säga nervskador. Man tror att dessa syndrom och den kopplade neuropatin är sekundära symtom som orsakas av ämnen som utsöndras från tumörerna. Symtomen kan också uppkomma genom antikroppar som bildas för att bekämpa den cancerösa tumören men som i stället korsreagerar med kroppens egna friska vävnader.
Ungefär 20 procent av alla cancerpatienter uppvisar paraneoplastiska syndrom, men dessa går ofta obemärkta förbi eftersom symtomen lätt förväxlas med andra sjukdomstecken.
Många typer av cancer kan ge upphov till paraneoplastiska syndrom. De vanligaste är:
Den vanligaste formen av neuropati vid cancer är perifer neuropati. Den är oftast distal, vilket innebär att den drabbar delar av kroppen som ligger långt från kroppens mitt, exempelvis händer och fötter. Typiska symtom är lindrig sensorisk nedsättning, svaghet och frånvarande reflexer. Denna typ av neurologiskt paraneoplastiskt syndrom är svår att skilja från de nervsymtom som ofta följer med olika kroniska sjukdomar.
Subakut sensorisk neuropati är en sällsynt men mer specifik form av perifer neuropati. Tillståndet kännetecknas av en degeneration av ryggmärgsnervernas rotganglier (dorsalrotsganglierna). Patienterna får ataxi, det vill säga koordinationsrubbningar, men utvecklar sällan någon uttalad motorisk svaghet. Tillståndet ses framför allt vid lungcancer och saknar idag botande behandling.
Guillain-Barrés syndrom räknas också till gruppen perifera neuropatier och är vanligare hos personer som diagnosticerats med Hodgkins lymfom.
Eaton-Lamberts syndrom är ett immunologiskt svar med likheter med myastenia gravis. Syndromet orsakar svaghet i armar och ben, medan bulbära muskler (muskler i huvud och hals) samt ögonmuskulaturen normalt skonas. Orsaken är en störd frisättning av signalämnet acetylkolin från nervändarna, det vill säga en presynaptisk störning.
Syndromet kan utvecklas samtidigt med cancer, föregå en cancerdiagnos eller uppträda efter att diagnosen ställts. Det drabbar framför allt män och åtföljer småcellig lungcancer (havrecellscancer) i hela 70 procent av fallen.
Vanliga symtom hos patienter är svaghet, trötthet, smärta i proximala muskler (nära kroppens mitt), torr mun, perifera känselstörningar (parestesier), hängande ögonlock (ptos) och erektionsproblem. Djupa senreflexer är oftast nedsatta eller helt frånvarande.
Subakut cerebellär degeneration ger upphov till en progressiv, bilateralt fördelad ataxi i både armar och ben. Neurologiska tecken som kan förekomma är bland annat demensliknande symtom, nystagmus (ögongitter), oftalmoplegi (ögonrörelsepareser), extensorplantarsvar, dysartri (talsvårigheter) och engagemang av armarna. Degenerationen är progressiv och funktionsnedsättande.
Tillståndet kan föregå cancerdiagnosen med allt från veckor till flera år. De cancerformer som oftast åtföljer denna degeneration är bröstcancer och äggstockscancer. En förbättring av symtomen är möjlig om cancervården blir framgångsrik.
Subakut motorisk neuropati är sällsynt. Tillståndet ger svaghet i både under- och överextremiteter utan samtidig smärta. Det ses framför allt hos patienter diagnosticerade med lymfom, och förloppet är ofta gynnsamt med spontana förbättringar.
Subakut nekrotiserande myelopati innebär en mycket snabbt progredierande, uppåtgående (ascenderande) motorisk och sensorisk funktionsförlust. Skadan drabbar både den gråa och den vita substansen i ryggmärgen, vilket leder till paraplegi, det vill säga förlamning av båda benen. Nekros (vävnadsdöd) i ryggmärgen kan synas vid en magnetresonansundersökning (MR).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online