Flera neurologiska tillstånd kan ge motoriska funktionshinder som liknar cerebral pares (CP). Korrekt differentiering är avgörande eftersom många är behandlingsbara eller har distinkta prognoser.
Viktiga efterliknare
Infektiösa/inflammatoriska
- Meningit: Bakteriell eller viral infektion av hjärnhinnor → krampanfall, utvecklingsförsening, spasticitet, kranialnervpares. Akut debut med fever, nackstelhet.
- Encefalit: Hjärnparenkyminfektion (t.ex. HSV, enterovirus) → liknande motoriska/kognitiva defekter. Kan följa viral prodrom.
- CNS-abscess eller granulom: Fokal mass-effekt som orsakar hemipares.
Vaskulära
- Perinatal stroke: Arteriell ischemisk stroke eller sinusvenöst trombos → hemiplegisk CP-fenotyp. Ofta diagnostiseras retrospektivt.
- Intrakraniell blödning: Germinalmatrisblödning (förtidiga) → spastisk diplegi/hemiplegi.
Traumatiska
- Icke-olycksoorsakad trauma / misshandelstrauma: Subduralblödning, diffus axonal skada → motorisk försening, spasticitet, krampanfall.
Metaboliska/genetiska
- Mittocondriella sjukdomar: Leigh-syndrom, MELAS → progressiv encefalopati, dystoni, ataxi.
- Ureacykelsjukdomar, organiska acidoser: Episodisk hyperammonemi → neurologisk regression.
- Leukodystrofier: Metakromatisk leukodystrofi, Krabbe-sjukdom → progressiv spasticitet, kognitiv nedgång.
- Hereditära spastiska paraplegier (HSP): Ren eller komplex spasticitet, ofta senare debut.
- Dopa-responsiv dystoni (Segawa-syndrom): Dygnsvariation, dramatisk respons på levodopa.
Genetiska syndrom med CP-liknande drag
- Rett-syndrom (MECP2), Angelman-syndrom, Fragile X, kromosomala mikrodeletioner.
Toxiska/miljö
- Kernikterus (bilirubin-encefalopati) → koreoatetos, hörselskada, blickspares.
- Tungmetallförgiftning (bly, kvicksilver).
Diagnostisk tillvägagångssätt
- Detaljerad prenatal/perinatal anamnes
- Neuroimaging (MRI hjärna/ryggmärg)
- Metabolisk screening (laktat, ammoniak, aminosyror, acylkarnitiner)
- Genetisk testning (kromosomalt microarray, riktade paneler, exom-sekvensering)
- EEG vid misstänkta krampanfall
Tidig differentiering möjliggör sjukdomsspecifik terapi (t.ex. levodopa för dopa-responsiv dystoni, immunsuppression för autoimmun encefalit, metabolisk diet) och korrekt genetisk rådgivning.
