Njurartärstenos uppstår när njurartären – artären som leder blod från hjärtat till njurarna – börjar förträngas och hindrar blodflödet till njurarna. Tillståndet kan också leda till andra allvarliga problem, såsom förhöjt blodtryck och njursvikt, och kan i värsta fall bli livshotande.
Åderförkalkning (ateroskleros) är den vanligaste orsaken till njurartärstenos. Detta inträffar när blodkärlens väggar gradvis förträngs och förtvängs. Andra faktorer som ökar risken är diabetes, rökning, hög ålder och höga kolesterolvärden.
Det finns två former av njurartärstenos: unilateral och bilateral. Vid unilateral stenos förträngs bara den ena artären, vilket leder till svår hypertoni (högt blodtryck). Om tillståndet inte behandlas kan det höga blodtrycket så småningom skada även den andra njuren. Vid bilateral stenos förträngs artärerna på båda sidor, vilket kan resultera i njursvikt. Forskning visar att njurartärstenos är den främsta orsaken till renovaskulär hypertoni (RVHT).
Det finns flera tecken som kan tyda på njurartärstenos. Vätskeansamling (ödem) är ett vanligt symtom – områden som ofta påverkas är händer, ansikte, ben och fötter, vilka får ett svullet utseende. Högt blodtryck är en annan viktig indikation.
Andra varningstecken att hålla utkik efter är en märkbar minskning av urinmängden, skummande urin samt att du lätt blir andfådd. Vissa patienter drabbas även av flashpulmonellt ödem (FPE), ett tillstånd där lungorna snabbt fylls med vätska eftersom hjärtat inte hinner cirkulera blodet ordentligt.
Njurartärstenos upptäcks oftast hos personer över 50 år, eftersom denna grupp löper större risk att utveckla åderförkalkning med förträngda och förtvängda blodkärl. Hos yngre personer under 50 år beror tillståndet oftast på fibromuskulär dysplasi (FMD) – en sjukdom som gör att artärerna i njurarna blockeras. FMD är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män.
Flera undersökningar används för att diagnostisera njurartärstenos. En av de vanligaste och mest exakta metoderna är angiografi, som ger en röntgenbild av blodkärlen. Andra användbara undersökningar är MRA (magnetisk resonansangiografi), datortomografi (CT) och ultraljud.
Dessutom finns funktionstester som kombineras med röntgenundersökningarna för att säkerställa en korrekt diagnos, exempelvis renogram eller ett reninaktivitetstest.
Det första steget i behandlingen är oftast blodtryckssänkande läkemedel för att få kontroll över blodtrycket. Andra behandlingsalternativ kan vara kirurgi för att vidga de förträngda artärerna samt vätskedrivande mediciner (diuretika) för att minska vätskeansamlingen i kroppen.
I vissa fall behövs dock ingen medicinering alls – detta gäller patienter som har njurartärstenos men varken har högt blodtryck eller visar tecken på belastning eller skada på njurarna.
Regelbunden uppföljning hos din läkare är avgörande. Efter påbörjad behandling av RAS är det viktigt att regelbundet kontrollera att blodtrycket samt kreatinin- och kaliumnivåerna i blodet hålls inom normala gränser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online