
Trichotillomani, ofta förkortat "trich" eller TTM, kan drabba upp till fyra procent av befolkningen enligt MedLine Plus, en tjänst från det amerikanska nationalbiblioteket för medicin och National Institutes of Health. Störningen innebär ett återkommande och svårkontrollerbart tvång att rycka ut hår från exempelvis hårbotten, ögonbryn eller ögonfransar.
Personer med trichotillomani kan få hjälp genom medicinsk vård, stödgrupper och egna strategier för att bryta beteendet. Här är fem konkreta steg som kan göra skillnad – oavsett var du bor.
Boka tid hos en hudläkare (dermatolog) för att utesluta underliggande medicinska orsaker till hårplockandet, såsom hudsjukdomar eller inflammationsrelaterade problem. Följ läkarens anvisningar noggrant: använd eventuella lokalbehandlingar, ta receptbelagda läkemedel enligt ordination och kom ihåg dina uppföljningsbesök. En läkare kan också remittera dig vidare till psykiatrisk vård eller psykolog, eftersom trichotillomani ofta behandlas bäst med kognitiv beteendeterapi (KBT).
Delta i en stödgrupp med särskilt fokus på trichotillomani. Att träffa andra med samma erfarenhet minskar känslan av skam och isolering, som många med störningen bär på. Lokala och regionala grupper kan hittas via Trichotillomania Learning Center, en ideell organisation som arbetar för att förbättra livet för personer med hårplockning, hudplockning och liknande kroppsfokuserade tvångsbeteenden. Besök deras webbplats på trich.org.
Gå med i Hair Pullers Anonymous, en landsomfattande grupp som följer det traditionella tolvstegsprogrammet för återhämtning. Telefonmöten hålls två gånger i veckan, och organisationen tillhandahåller telefonnummer och tillträdescode på begäran. Det gör det möjligt att delta anonymt hemifrån, oavsett var du befinner dig. Mer information finns på hpanonymous.org.
Bli medlem och engagera dig gärna i volontärarbete. Håll dig uppdaterad om ny forskning och det utbildningsmaterial som organisationen erbjuder. Delta i den nationella konferensen eller det årliga reträttlägret, där du får möta både yrkesverksamma inom vården och andra som lever med hårplockningsstörning. Kunskap och gemenskap är två av de viktigaste verktygen för långsiktig förändring.
Be betrodda vänner och familjemedlemmar om hjälp. Var konkret med vad som faktiskt hjälper – till exempel ett regelbundet telefonsamtal, en påminnelse i stressiga situationer eller skjuts till läkarbesök. Ge dem gärna broschyrer eller länkar om trichotillomani, så att de förstör vad störningen innebär och kan ge rätt sorts stöd i stället för kritik.
Bor du i Sverige är första steget ofta din vårdcentral, där du kan få rådgivning och eventuell remittering till psykiatrisk öppenvård eller en legitimerad psykolog. För barn och unga är BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) rätt instans. Behandlingen består oftast av KBT med så kallad habit reversal training (HRT), en metod där man lär sig känna igen utlösande situationer och ersätta hårplockandet med alternativa beteenden. Du kan också läsa mer och få vägledning via 1177 Vårdguiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online