En DEXA-undersökning (även kallad DXA eller dual energy X-ray absorptiometry) är en avancerad röntgenteknik som används för att mäta bentäthet. Undersökningen utesluter i sig inte sjukdomar – den ger istället ett exakt mått på patientens bentäthet, vilket läkaren sedan använder för att ställa diagnos och bedöma frakturrisk.
DEXA-undersökningar utförs för att mäta bentätheten i skelettet, främst vid utredning av osteoporos (benskörhet) eller osteopeni (låg benmassa). Genom att kvantifiera benmassan kan undersökningen visa om skelettet har försvagats och förutspå risken för framtida frakturer, särskilt i höft, ryggkotor och handled.
Att genomgå en DEXA-undersökning liknar en vanlig röntgenundersökning. Patienten placeras i rätt position av en radiolog och uppmanas att ligga stilla medan röntgenapparaten skannar kroppen och tar bilder. Undersökningen är smärtfri, tar bara några minuter och utsätter patienten för en mycket låg stråldos.
Resultaten analyseras först av en radiolog, som vidarebefordrar dem till den behandlande läkaren för tolkning och rekommendationer om eventuell behandling. Resultatet sammanfattas i två värden: ett T-värde och ett Z-värde.
T-värdet jämför patientens bentäthet med den maximala benmassan som är normal för patientens kön. Värden över −1 betraktas som normala. Värden mellan −1 och −2,5 klassificeras som låg benmassa (osteopeni), medan osteoporos diagnostiseras vid värden under −2,5.
Z-värdet jämför patientens bentäthet med den hos personer i samma ålder och kön. Vid onormalt höga eller låga värden kan läkaren beställa ytterligare medicinska tester för att ta reda på orsaken.
En DEXA-undersökning kan alltså inte "utesluta" sjukdomar i traditionell mening. Den är ett mätinstrument som visar hur stark din benstruktur är. Utifrån resultaten kan läkaren dock ställa diagnoser som benskörhet, bedöma frakturrisk och planera en lämplig behandling, exempelvis med livsstilsförändringar, kalcium- och D-vitamintillskott eller läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online