1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Osteopenis historia – från definition till diagnos och behandling

Osteopeni är ett medicinskt tillstånd som liknar osteoporos. Termen används för att beskriva en benmineraltäthet (BMD) som ligger under genomsnittet, men som inte är tillräckligt låg för att klassificeras som osteoporos. Tillståndet definierades för första gången 1992 och är därmed ett relativt nytt begrepp inom medicinen.

Teknisk beskrivning

Osteopeni definieras som ett BMD T-värde mellan −1,0 och −2,5, vilket motsvarar en standardavvikelse under benmineraltätheten hos en frisk 30-årig kaukasisk kvinna. T-värdet är ett mått på bentäthet: ett värde mellan +1 och −1 betraktas som normalt, medan en person med ett T-värde lägre än −2,5 har osteoporos.

Termens ursprung

Osteopeni definierades av Världshälsoorganisationen (WHO) i juni 1992. WHO skapade definitionen för att kunna identifiera tidiga varningstecken på benförlust. Det är helt normalt att förlora en viss mängd benmassa med stigande ålder, och det är viktigt att komma ihåg att inte alla som utvecklar osteopeni går vidare till det allvarligare tillståndet osteoporos.

Orsaker

En person som har ärftlig benförlust i familjen löper högre risk att utveckla osteopeni. Även faktorer som kost, kroppsvikt och etnicitet spelar roll. Äldre kvinnor med vit eller asiatisk bakgrund tillhör den mest utsatta gruppen. Personer som har en historik av ätstörningar, undernäring, rökning, alkoholmissbruk eller exponering för strålning respektive kemoterapi löper dessutom ökad risk.

Diagnos

Eftersom tillståndet är symtomfritt kan det lätt förbli odiagnostiserat. Osteopeni diagnostiseras därför genom ett BMD-test. En vanlig metod är dual-energy X-ray absorptiometry (DEXA), en form av röntgenundersökning som kan upptäcka benförlust så liten som 2 procent per år.

Behandling

Läkemedel som ibandronat (Boniva) och alendronat (Fosamax) kan hjälpa till att stoppa benförlusten och i vissa fall till och med återuppbygga benmineraltätheten. Även livsstilsförändringar gör skillnad: en kost rik på vitamin D och kalcium samt regelbunden, måttlig motion kan förebygga ytterligare benförlust och stärka skelettet över tid.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online