Det finns flera olika typer av utrustning som kan användas för att diagnostisera osteoporos, det vill säga benskörhet. Här är de vanligaste metoderna:
DEXA (Dual-Energy X-ray Absorptiometry) är den vanligaste och mest tillförlitliga metoden för att mäta bentäthet. Undersökningen använder lågdos röntgenstrålar för att mäta mängden benmineral i ryggraden, höften och underarmen. Testet är snabbt, smärtfritt och utsätter kroppen för en mycket liten stråldose.
Detta test använder ljudvågor för att mäta ljudets hastighet genom benet, ofta i hälen. Metoden är enkel och strålfri, men används främst som ett screeningverktyg eftersom den är mindre exakt än DEXA.
pQCT är en specialiserad form av datortomografi som mäter bentätheten i perifera delar av kroppen, exempelvis underarmen eller skenbenet. Metoden ger detaljerad information om både benets täthet och struktur.
Magnetkameraundersökning kan användas för att mäta bentäthet samt bedöma innehållet av fett i benmärgen. Metoden används dock mer sällan för rutinmässig osteoporosdiagnostik.
Din läkare kommer att rekommendera den mest lämpliga undersökningen utifrån din ålder, dina riskfaktorer och eventuella symtom. I de flesta fall är DEXA-skanning förstahandsvalet, eftersom den ger ett tillförlitligt mått på risken för frakturer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online