Restless legs-syndrom (RLS), i Sverige ofta kallat rastlösa ben, är en neurologisk störning som ger obehagliga känselbesvär i extremiteterna, framför allt i benen. Besvären är som värst i vila eller när man är trött och lindras vanligtvis av rörelse. Eftersom varje patient upplever RLS på ett unikt sätt är sjukdomen fortfarande relativt dåligt kartlagd och förstådd.
Upplevelsen av RLS varierar kraftigt från person till person. Många beskriver känslan som att något kryper inne i benens muskler, medan andra upplever klåda, sveda eller rentav smärta. Vissa känner också en andnöd som endast kan lindras genom ständig rörelse.
Enligt National Institutes of Health omfattar diagnostiska kriterierna för RLS en stark drift att röra på extremiteterna, med eller utan samtidiga känselbesvär, förbättring vid fysisk aktivitet samt försämring av symtomen i vila och under kvälls- och nattetid.
RLS indelas i en primär och en sekundär form, och beskrivs ibland även som tidig eller sen debut.
Primär restless legs föreligger utan någon känd bakomliggande orsak. Den kallas ibland tidig debut-R eftersom den kan drabba unga människor som i övrigt är friska.
Sekundär RLS beror på en annan sjukdom eller på en yttre faktor. Kronisk njursjukdom, diabetes, åderbråck, sköldkörtelsjukdom och Parkinsons sjukdom är exempel på tillstånd som kan utlösa besvären. Även vissa läkemedel kan orsaka sekundär RLS eller förvärra symtom hos den som redan har besvär.
Gravida kvinnor drabbas ofta av tillfälliga besvär av restless legs under graviditeten.
Orsaken till primär RLS är fortfarande okänd, men vissa faktorer verkar finnas hos de flesta eller alla patienter. Minst hälften av dem med primär RLS har släktingar med samma diagnos, vilket talar för en ärftlig komponent. Sjukdomen antas även ha samband med kroppens dopamin- och järnnivåer.
De flesta patienter, oavsett form av RLS, uppvisar någon grad av anemi eller nedsatta järnvärden. I vissa fall räcker det att korrigera järnbristen för att bli helt besvärsfri. För andra kan behandling av järnbristen lindra symtomen, dock utan att eliminera dem helt.
Funktionell hjärnbildning har använts för att utforska sambandet mellan dopamin och järnrelaterade markörer i hjärnvätskan hos personer med RLS. Resultaten har bekräftats genom obduktioner av hjärnor från personer som lidit av syndromet. Det bedrivs dessutom omfattande forskning kring syndromets genetiska komponent.
Livsstilsförändringar är alltid första steget i behandlingen. Det inkluderar att anpassa sina motionsvanor samt att minska eller helt utesluta koffein, alkohol och tobak.
RLS behandlas ofta med en grupp läkemedel som kallas dopaminagonister – samma typ av medicin som används mot Parkinsons sjukdom. Exempel är pramipexol, karbidopa/levodopa och ropinirol. RLS-stiftelsen rekommenderar att man utesluter alla tänkbara sekundära orsaker innan läkemedelsbehandling övervägs, eftersom biverkningarna är vanliga. En av dessa, s.k. augmentation, kan faktiskt leda till att symtomen förvärras vid vissa tillfällen. Forskning har dessutom visat att dopaminagonister i ovanliga fall kan utlösa tvångsmässigt spelande.
Opioider och bensodiazepiner kan förskrivas till patienter som har svårt att sova på grund av RLS, medan de som upplever smärta ibland behandlas med antiepileptiska läkemedel.
Det finns flera alternativa preparat på marknaden, men ingen av dem har vetenskapligt kunnat visas vara effektiv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online