Rastlösa ben-syndromet (RLS), i Sverige även känt som Willis-Ekboms sjukdom, fick sitt namn av den svenske neurologen Karl A. Ekbom på 1940-talet. Han myntade därmed begreppet för de motoriska störningar i extremiteterna som främst uppstår i vila. Patienter med RLS upplever sällan smärta, men lider ofta av sömnstörningar, obehag och stress. Tillståndet går att behandla och kan i vissa fall botas helt.
Enligt Dr. Ali M. Bozorg vid University of South Floridas neurologiska institution har cirka 10–15 procent av den amerikanska befolkningen RLS. Kvinnor drabbas ungefär dubbelt så ofta som män. Diagnosen kan dröja 10–20 år efter att symtomen först visat sig, eftersom tillståndet ofta feltolkas eller dess symtom inte känns igen. Även om RLS sällan förekommer hos spädbarn drabbar det vanligtvis personer i åldern 50–60 år.
Läkemedelsbehandling syftar främst till att lindra symtomen, eftersom ett botande endast är möjligt vid sekundär RLS – alltså när besvären orsakas av en underliggande sjukdom. Patienter som har symtminst tre nätter per vecka bör utvärderas för kontinuerlig läkemedelsbehandling. Effektiv behandling kan kräva en kombination av preparat från olika läkemedelsklasser. Nedan går vi igenom de mest använda läkemedlen inom respektive klass.
Dopaminerga läkemedel hjälper till att lindra de ofrivilliga rörelser som är förknippade med RLS. Mirapex (pramipexol) och Requip (ropinirol) används även vid Parkinsons sjukdom. Requip ges vid måttlig till svår RLS, med små doser som gradvis ökas under några veckors tid.
Sinemet (levodopa i kombination med karbidopa) behandlar både primär och sekundär RLS och är det föredragna valet för patienter med lindriga och sporadiska symtom. Preparatet passar dock inte patienter med trångvinkelglaukom eller de som använt MAO-hämmare (antidepressiva läkemedel) under de senaste 14 dagarna.
Bensodiazepiner har inte visats minska själva RLS-besvären, men de gör det lättare att somna och minskar sömnstörningarna. De kan användas ensamma eller i kombination med andra läkemedel. Klonopin (klonazepam), Restoril (temazepam) och Xanax (alprazolam) förskrivs ofta för att förbättra sömnen.
På grund av risken för beroende används opioider huvudsakligen vid fall där patienten har betydande smärta. Opioider med låg potens inkluderar kodein och propoxifen (Darvon, Dolene). Preparat med högre potens är oxikodonhydroklorid (Roxicodone) och metadonhydroklorid (Dolophine).
Antiepileptika (antikonvulsiva) används i allt större utsträckning vid måttlig till svår RLS, särskilt hos patienter med samtidig neuropati. Gabapentin (Neurontin) förskrivs ofta till patienter som upplever smärta och/eller nervskador.
Många läkemedel mot RLS får inte kombineras med andra mediciner eller användas vid vissa sjukdomstillstånd. Följ alltid läkarens ordination och ändra aldrig doser eller pausa behandlingen utan att först rådfråga vården. Var uppmärksam på biverkningar som överkänslighet, klåda eller förändrad njurfunktion. Extra försiktighet bör iakttas vid förskrivning till barn och gravida kvinnor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online