Pedikelskruvar är verktyg som används vid spinal fusion (ryggfusion), där kirurger förankrar dem i segment av ryggraden. Skruvarna har till uppgift att hålla fast stabiliseringsstänger, som kirurgen spänner över kotpelaren för att applicera tryck och underlätta sammansmältningen av kotor. Kombinationen av pedikelskruvar och stänger hjälper även till att förhindra att de fusionerade kotsegmenten rör sig eller vibrerar under läkningsprocessen.
En monoaxiell pedikelskruv har en enda axel, vilket innebär att dess övre del – armen – bildar en sammanhängande, linjär och helt stel struktur med den nedre gängade delen.
Enligt Burton Report började kirurger experimentera med monoaxiella pedikelskruvar redan på 1960-talet. Det var dock inte förrän i slutet av 1970-talet som de lyckades placera skruvarna i ryggraden tillsammans med stabiliserande konstruktioner. I stället för de moderna, mer flexibla stänger som forskare senare skulle utveckla användes styva och tunga metallplattor. Dessa plattor utsatte ibland kotpelaren och de monoaxiella skruvarna för onödig belastning, vilket ofta ledde till komplikationer.
Enligt Spine Universe är polyaxiella, eller multiaxiala, pedikelskruvar dagens standard vid ryggfusionskirurgi. Till skillnad från sina monoaxiella motsvarigheter har polyaxiella skruvar rörliga armar som kan vridas fritt i förhållande till den gängade nedre delen. Detta minskar belastningen på kotpelaren, eftersom stänger som spänns mellan två skruvar lättare kan böjas och anpassa sig efter kroppens rörelser.
De flesta polyaxiella pedikelskruvar tillverkas av titan – ett material som valts för sin höga styrka, sitt motstånd mot korrosion och sin kompatibilitet med MRI (magnetisk resonanstomografi).
De flesta pedikelskruvar som används vid ryggfusion är långa, smala och har en enhetligt cylindrisk form. Detta gäller både monoaxiella och polyaxiella varianter. Enligt National Institutes of Health publicerade dock National Taiwan University of Science and Technology en studie år 2008 som visade att koniska pedikelskruvar kan vara ett bättre alternativ vid ryggfusionskirurgi. I studien jämfördes tio olika typer av pedikelskruvar med varandra, alla med olika former och grad av avsmalning. De koniska skruvarna visade sig vara de starkaste och mest tillförlitliga.
Pedikelskruvar kan också skiljas åt utifrån sina armlängder. Både monoaxiella och polyaxiella varianter finns med korta eller långa armar. Kirurger använder skruvar med korta armar för att överbrygga mindre ryggsektioner, medan skruvar med långa armar väljs för större sektioner – de längre armarna ger nämligen mer yta för att fästa stängerna, som då även måste vara motsvarande längre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online