Radiofrekvensablation är en behandlingsmetod som används för att lindra ländryggssmärta. Metoden bygger på att en sond alstrar lokaliserad värme som förs i kontakt med en nerv. Värmen minskar nervens förmåga att överföra smärtsignaler, vilket ger en lindring av besvären.
Det finns två huvudsakliga varianter av behandlingen. Vid radiofrekvenstermokoagulation förstörs nervfibrerna med hjälp av en elektrod som värms upp till mellan 50 och 80 grader Celsius. Vid pulserad radiofrekvens bedövas nervfibrerna tillfälligt av en elektrod som alstrar betydligt mindre värme än termokoagulationen, vilket gör metoden skonsammare men ofta med kortare effekt.
Den främsta fördelen med radiofrekvensablation är en minskad ländryggssmärta. Många patienter upplever lindring i sex månader upp till två år, eftersom nervfibrerna med tiden kan återbildas. Ingripandet utförs polikliniskt, är minimalt invasivt och återhämtningstiden är kort – de flesta kan återgå till sina normala aktiviteter inom några dagar.
Som vid alla medicinska ingrepp finns det vissa risker. Möjliga biverkningar av radiofrekvensablation inkluderar blödning, infektion samt tillfälligt ökad smärta vid behandlingsstället. Vissa patienter kan även uppleva tillfällig domning eller svullnad.
Behandlingen inleds med att lokalbedövning injiceras i huden. Därefter förs en tunn nål fram till nerven med hjälp av fluoroskopi, en form av röntgen som låter läkaren se nålens exakta läge i realtid. När nålen är på plats förs en elektrod in i nålen, som sedan värms upp. Nervfibrerna förstörs eller bedövas, beroende på vilken metod som används. Ingreppet tar vanligtvis mellan 30 och 60 minuter.
Det område som ansvarar för ländryggssmärtan utgörs av de så kallade mediala grennervarna. Dessa nerver överför smärtimpulser från ryggradens fasettleder till hjärnan. Genom att avbryta dessa signaler kan smärtan från fasettlederna lindras avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online