Ryggkirurgi i ländryggen kan bli nödvändig för patienter som inte har fått tillräcklig hjälp av andra behandlingsformer. Det finns flera olika typer av ingrepp som kan bidra till att lindra smärta och förbättra livskvaliteten. Här går vi igenom de vanligaste metoderna, när de används och vilka risker du bör känna till.
Operation i ländryggen utförs oftast när det finns en muskel- och skelettskada eller vid långvarig, kronisk ryggsmärta. Innan kirurgi övervägs brukar icke-kirurgiska behandlingar prövas, exempelvis antiinflammatoriska läkemedel, träning som stärker ländryggen samt åtgärder för att förebygga nya skador. Om dessa metoder inte ger tillräcklig lindring kan en operation bli aktuell.
Vid en discektomi avlägsnar kirurgen en mindre del av en mellankotsdisk för att lindra trycket mot en nervrot eller ta bort en bensporre som orsakar besvären. Målet är att frigöra den klämda nerven och därigenom minska smärtan, domningar och strålningar ut i benet.
En steloperation kan utföras för att begränsa rörligheten i ett smärtsamt segment av ryggen och därmed reducera smärtan. Vid ingreppet tas mellankotsdiskarna bort mellan berörda kotor, som sedan "fusjoneras" samman. Kirurgen monterar ofta metalskruvar och annan fixationshårdvara som hjälper kotorna att växa ihop stabilt.
En lumbal laminektomi syftar till att utöka spinalkanalen och minska trycket mot nervrötter och ryggmärgen. Ingreppet kallas även spinal dekompression och används ofta vid spinal stenos, där förträngning av ryggkanalen orsakar smärta och funktionsnedsättning.
All kirurgi medför risker, och det gäller även ryggoperationer. Vanliga risker inkluderar komplikationer relaterade till anestesin, så kallad failed back surgery syndrome där besvären kvarstår efter ingreppet, samt i vissa fall förvärrad smärta. Diskutera därför alltid dina individuella risker, förväntade resultat och återhämtningstid med din läkare innan du fattar beslut om operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online