Enligt Mayo Clinic syftar begreppet "alternativ medicin" på behandlingar som kan ersätta konventionell medicin och etablerade terapier. Dessa metoder har sällan testats utförligt i kliniska studier. För den som lider av en utbuktande disk i ryggen kan dock viljan att hitta lindring vara stark nog att pröva nya vägar. Smärtan från en skadad disk kan vara både invalidiserande och kronisk. Vissa alternativa behandlingar – helt utan kirurgi eller receptbelagda läkemedel – visar lovande resultat när det gäller att hantera symtomen.
En utbuktande disk i ländryggen beror oftast på en förändring i diskens struktur, vilket gör att den trycks utåt. Denna typ av degeneration orsakas av åldrande och det dagliga slitage som kroppen utsätts för. De första symtomen är smärta och stickningar eller domningar. Om tillståndet lämnas obehandlat kan det utvecklas till svår smärta och svullnad. Med tiden kan smärtan göra det svårt att sitta eller stå under längre perioder och nästintill omöjligt att delta i fysiskt ansträngande aktiviteter. Ytterligare trauma, exempelvis från tunga lyft eller idrott, kan i värsta fall leda till ett fullt utvecklat diskbråck.
Akupunktur – en alternativ behandling där tunna nålar förs in i huden – botar inte själva den utbuktande disken. Däremot kan den ökning av endorfiner som nålbehandlingen stimulerar hjälpa till att lindra smärtan. Endorfiner är kroppens egna "må-bra"-ämnen, som normalt frisätts efter intensiv träning men också kan aktiveras genom akupunktur. Enligt Mayo Clinic kan dessa ämnen när de frisätts fungera som en naturlig smärtlindrare. Eftersom akupunktur räknas som "alternativ medicin" är dess effekt på ryggbesvär inte helt vetenskapligt kartlagd, men många med disksmärtor har fått lindring genom denna urgamla läkeform.
De flesta erfarna akupunktörer bokar in minst två timmar för det första besöket, där en grundlig bedömning görs. Därefter diskuteras behandlingsplanen och dess förväntade längd. Akupunktur kräver oftast återkommande besök över tid. Akupunktören kan även rekommendera kompletterande örtpreparat eller lerbaserade behandlingar för ryggen som ett komplement till nålterapin.
Biofeedback används för att behandla många olika typer av smärta. Precis som de övriga metoderna botar den inte den utbuktande disken, men den kan fungera som ett effektivt verktyg för smärtlindring. Metoden går ut på att analysera kroppens signaler – "feedback" – för att kunna planera rätt behandling, och förlitar sig vanligtvis på en elektronisk mätapparat. Sensorer kopplade till apparaten fästs på huden i det smärtsamma området.
Vid ryggsmärta används ofta elektromyografi (EMG), en form av biofeedback som mäter muskelspänningar genom små elektroder på huden. Signalerna analyseras sedan för att ta fram ett individuellt träningsprogram. Först lär sig patienten att känna igen sin smärtnivå, därefter tränas tekniker för att påverka muskelspänning, hjärtfrekvens och blodflöde. Genom avslappnings- och andningsövningar återfår patienten gradvis en känsla av kontroll på vägen mot återhämtning. Biofeedback kombineras oftast med konventionella behandlingar och används mest vid ryggsmärta och migrän.
Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) innebär att en elektrisk apparat, kopplad till små elektroder placerade på ryggen nära det smärtsamma området, skickar milda elektriska pulser till nerverna. Intensiteten kan justeras utifrån personens aktuella smärtnivå. Liksom vid de andra metoderna är målet inte att förändra disken i sig, utan att blockera smärtsignalerna på vägen till hjärnan. Behandlingen kan dessutom stimulera frisättningen av endorfiner, kroppens naturliga smärdämpare. Rådgör alltid med en läkare innan du påbörjar någon form av behandlingsprogram.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online