En brusten skiva och ett diskbråck är i grunden samma sak. Tillståndet kallas ibland också för "glidande disk", men det uttrycket är inte helt träffsäkert eftersom ingenting egentligen har glidit ur läge – det är snarare fråga om att diskens innehåll pressas ut genom en spricka i den yttre väggen.
Ryggraden består av 24 kotor som ligger staplade ovanpå varandra. Mellan varje kotben finns en stötdämpande disk med en mjuk, geléliknande kärna. Dessa diskar fungerar som stötdämpare och gör att ryggraden kan böjas och röra sig smidigt.
När en del av den geléliknande massan börjar läcka ut ur kärnan har disken brustit, vilket då benämns som ett diskbråck. Detta kan ske till exempel vid kraftig belastning, fel lyftteknik eller som en del av naturligt åldrande, när diskarna blir svagare och mer spröda.
Diskbråck delas vanligtvis in i tre svårighetsgrader:
Den första klassificeringen kallas protrusion. Den innebär att den geléliknande massan har trängt ut ur kärnan men ännu inte brutit sig genom diskens yttre vägg. Detta är det mildaste stadiet av diskbråck.
Den andra klassificeringen kallas extrusion. Här har det bakre längsgående ligamentet i ryggraden genomborrats, och den geléliknande massan har trängt ut ur själva disken. Detta kan ge tydligare besvär, exempelvis smuta som strålar ut i armar eller ben beroende på var i ryggen bråcket sitter.
Den sista och allvarligaste klassificeringen är sekvestrering. Det innebär att en bit av disken har lossnat helt och hamnat fritt i ryggkanalen. Ett sekvesterat diskbråck kräver omedelbar medicinsk bedömning och vård.
Kontakta vården om du får kraftig ryggsmärta, domningar, stickningar eller svaghet i armar eller ben. Sök akut vård om du upplever förlamningssymtom, nedsatt kontroll över blåsa eller tarmfunktion, eller tilltagande svaghet i benen – detta kan tyda på ett allvarligt diskbråck som behöver behandlas snarast.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online