Kortison är ett hormon som naturligt bildas i binjurarna när kroppen utsätts för stress, och det spelar en viktig roll för att dämpa inflammationer. Syntetiskt framställt kortison sprutas ofta in i kroppens mjukdelar, i områdena runt leder och senor, eller i ryggradens epiduralrum för att ge kortvarig lindring vid besvär i senor och leder samt smärta i nacke och rygg. Enligt läkaren Gerard Melanga behöver så många som 60 procent av patienterna endast en kortisoninjektion för att uppleva en märkbar smärtlindring.
Det finns tre huvudsakliga typer av kortisoninjektioner, men det är den epidurala steroidinjektionen som läkare oftast ordinerar mot ryggsmärta. Kortisonet, som är något helt annat än de prestandahöjande steroider som vissa idrottare missbrukar, verkar på inflammerade nervändar strax efter att läkaren injicerat det i ryggradens epidurala region, runt duran – en säckliknande hinna som omsluter ryggmärgen och de spinala nerverna. När svullnaden kring nerverna minskar lindras också smärtan vid tillstånd som ischias, spinal stenos, artrit och degenerativ disksjukdom.
Detaljerna kring ingreppet kan variera beroende på patient och behandlande läkare, men själva förfarandet följer oftast samma mönster. Patienten ligger på mage, ligger ihoprullad på sidan eller sitter upprätt vid röntgenbordet. Läkaren rengör och bedövar därefter injektionsstället och använder genomlysning med röntgen, så kallad fluoroskopi, för att styra nålen exakt till epiduralrummet.
När nålen är på plats injiceras först kontrastvätska för att kontrollera positionen, varefter kortisonlösningen sprutas in. Efter ingreppet vilar patienten och övervakas i 15–20 minuter innan hen får åka hem.
Injektionen ges direkt vid smärtpunkten och används ofta som ett förebyggande första steg innan kirurgi övervägs. Den kan dessutom ge patienten tillräcklig rörlighet för att kunna delta i alternativa behandlings- och rehabiliteringsprogram. Ingreppet utförs vanligtvis inom öppen vård med lokalbedövning, vilket ger nästan omedelbar lindring med minimala biverkningar.
Oroade eller nervösa patienter kan behöva intravenös sedering under ingreppet, vilket förlänger återhämtningstiden. Viss ömhet och lokala blödningar kan uppstå, liksom en tillfällig ökning av den ursprungliga smärtan. Vid långvarig användning av kortisoninjektioner finns även risker som viktuppgång, förhöjt blodtryck och minskad bentäthet.
Vissa patienter bör inte få kortisoninjektion alls. Det gäller bland annat personer med lokal eller systemisk infektion, gravida kvinnor samt de som har någon form av blödningsrubbning eller tar blodförtunnande läkemedel.
Försiktighet bör också iakttagas hos personer som kan vara allergiska mot kortisonlösningen, har befintliga hjärtproblem eller lider av en pågående sjukdom som diabetes eller njursjukdom. Diskutera alltid din medicinska bakgrund med läkaren innan behandling.
Smärtlindringen från en kortisoninjektion kan vara allt från en månad upp till ett år, men behandlingen är trots allt bara en kortsiktig lösning på vad som kan vara kronisk smärta. Sällan löser kortisoninjektioner ensamma det underliggande problemet. För bästa resultat bör behandlingen därför kombineras med någon form av terapeutiskt program, exempelvis fysioterapi eller träning, när det bedöms lämpligt av behandlande läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online