Mellan kotorna i ryggraden sitter vätskefyllda kuddar, så kallade mellankotskivor, som dämpar stötar vid plötsliga rörelser och vardaglig aktivitet. När en sådan skiva brister (diskbråck) pressas dess mjuka innehåll ut genom det fibrösa ytterskiktet, vilket i vissa fall leder till onormalt tryck på nerverna nära skivan. Även om kirurgi är ett behandlingsalternativ vid diskbråck finns det även många effektiva icke-kirurgiska behandlingsmetoder.
Enligt Mayo Clinic får de flesta personer med diskbråck betydande lindring genom icke-kirurgisk behandling. Målet med denna konservativa metod är att lindra ryggsmärtan och återställa normal rörelse och kroppsfunktion. För att lindra smärtan kan din läkare börja med att rekommendera sängvila i ett par dagar för att minska belastningen på ryggen och det brustna discket. Använd i så fall en säng med fast madrass om möjligt. Som alternativ kan du ligga på rygg på ett fast, mjukt underlag, exempelvis ett mattat golv. Väljer du detta alternativ ska du hålla benen upphöjda och böja knän och höfter. Vanligtvis behöver du bli mer aktiv efter en eller två dagar för att främja muskelstyrkan i ryggen. Du bör dock fortfarande begränsa dina aktiviteter och undvika alla rörelser som kan förvärra ditt tillstånd.
För ytterligare smärtlindring kan läkaren rekommendera receptfria smärtstillande medel som ibuprofen, acetylsalicylsyra (aspirin) eller paracetamol. Är smärtan mer uttalad kan starkare läkemedel förskrivas, exempelvis muskelavslappnande medel eller läkemedel mot nervsmärta som duloxetin (Cymbalta) eller pregabalin (Lyrica). Läkaren kan också förskriva låga doser av tricykliska antidepressiva läkemedel, vilka kan blockera smärtsignaler till hjärnan. Om dessa behandlingar inte hjälper kan läkaren förskriva kortikosteroider i tablettform eller via injektion, exempelvis prednisolon. I vissa fall kan du även få korttidsbehandling med opioida smärtstillande medel som hydrokodon eller kodein.
Ytterligare alternativ för icke-kirurgisk smärtlindring vid diskbråck inkluderar elektrisk stimulering med en TENS-apparat (transkutan elektrisk nervstimulering), användning av ryggstöd för att begränsa rörelsen, applicering av kyla eller värme på ryggen, sträckning av ländryggen (traktion) samt vattenbehandling, där olika övningar utförs sittande eller stående i en bubbelpool eller liknande anordning.
När smärtan har lagt sig kan läkaren rekommendera någon form av fysioterapi eller träning för att återställa funktion och rörlighet. Dynamiska lumbala stabiliseringsövningar syftar till att samordna den samtidiga användningen av rygg- och bukmuskulaturen. Stretchingövningar, såsom McKenzie-metoden, är utformade för att fortsätta lindra smärtan och minska risken för ytterligare ryggskador. Aerob träning, som cykling, simning, promenader eller användning av crosstrainer, stärker ryggen och bidrar till fortsatt smärtlindring. Tillsammans med din läkare och en fysioterapeut kan du ta reda på vilka övningar som passar dig bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online