Alla kan drabbas av degenerativa ryggsjukdomar. Det är ett vanligt tillstånd som hör samman med åldrandet, och symtomen kan börja visa sig redan i unga vuxna år. Hur besvären yttrar sig varierar från person till person, och det finns ingen enskild orsak eller specifik diagnos bakom begreppet – det är snarare en samlande term för alla former av degenerativa ryggtillstånd. Trots att det är mycket vanligt är kunskapen om degenerativa ryggsjukdomar bland allmänheten fortfarande begränsad.
Med degenerativ ryggsjukdom avses alla degenerativa eller nedbrytande tillstånd som rör ryggraden samt ben- och vävnadsstrukturerna kring ryggmärgen. Begreppet omfattar flera olika sjukdomstillstånd med olika symtombilder och varierande svårighetsgrad. De vanligaste formerna ger ofta inga symtom alls, eller så minskar smärtan gradvis med tiden.
Det finns ingen enskild orsak till degenerativa ryggsjukdomar. Ibland beror de på den normala fysiska belastning som kroppen utsätts för under vardagen, andra gånger kan de utlösas av trauma, exempelvis en olycka eller skada. Även om alla potentiellt kan drabbas är vissa personer mer benägna än andra att utveckla symtom.
Ett av de vanligaste symtomen är värk i ländryggen eller smärta i nacke, armar eller ben. Symtomen varierar ofta i både karaktär och svårighetsgrad. Behandlingen anpassas efter typen av besvär: vissa fall hanteras med vila och fysioterapi, medan andra kräver mer invasiva åtgärder som injektioner i ryggen eller kirurgi.
Det finns minst tre vanliga typer av degenerativa ryggsjukdomar:
Ett diskbråck är en utbuktning i mellankotskivan, den broskliknande kudde som finns mellan kotorna i ryggraden. Diskbråck kan uppstå plötsligt till följd av trauma, men de kan också utvecklas gradvis över tid och då ge upphov till smärta samt tryck på nerver. Diskbråck kan uppstå längs hela ryggraden, men de vanligaste lokalisationerna är ländryggen (lumbalt diskbråck) och nacken (cervikalt diskbråck). Diskbråck i mellankyssen (torakala diskbråck) är betydligt ovanligare.
Spinal stenos innebär en förträngning av ryggmärgskanalen, orsakad av en svullnad eller förtjockning av vävnaden runt ryggraden. Detta leder till tryck på nerver och ryggmärg, vilket kan ge smärta, domningar och nedsatt funktion.
Vid spinal instabilitet blir ryggraden, som normalt är stabil, alltför rörlig och ostadig. Detta är en mer allvarlig form av degenerativ ryggsjukdom, eftersom den kan leda till allvarliga skador och i värsta fall neurologiska skador.
Kring degenerativa ryggsjukdomar finns flera missuppfattningar, mycket på grund av själva namnet. När patienter hör ordet "degenerativ" antar många att tillståndet automatiskt kommer att förvärras med åldern. Så är dock inte alltid fallet. Utom i värsta tänkbara scenarier försämras de flesta degenerativa ryggtillstånd inte successivt över tiden.
Begreppet "degenerativ" syftar egentligen på nedbrytningen av själva disken, inte nödvändigtvis på de symtom som ibland förknippas med den. Även ordet "sjukdom" är missvisande, eftersom degenerativa ryggsjukdomar i realiteten är tillstånd i ryggraden snarare än sjukdomar i traditionell mening.
Inom medicinvärlden råder det delade meningar om hur termen ska användas. Praktiserande läkare är oense om vad som faktiskt utgör en diagnos av degenerativ ryggsjukdom, och även medicinska läroböcker saknar en entydig definition av begreppet. Vissa former av degenerativa ryggtillstånd är mycket vanliga hos vuxna, men experterna är inte alltid överens om olika aspekter av tillståndet, från diagnostik till behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online