Amyloidos är en sällsynt och ofta missförstådd sjukdom – men också en allvarlig, potentiellt livshotande åkomma som kan angripa flera olika organ, bland annat hjärtat, levern, njurarna och milten. Sjukdomen uppstår när amyloidproteiner, onormala proteiner som vanligtvis bildas av celler i benmärgen, ansamlas i kroppens organ. Enligt Mayo Clinic är orsakerna till sjukdomen ofta okända, och det finns idag ingen botande behandling. Däremot finns det både livsstilsförändringar och medicinska behandlingar som kan hjälpa till att förebygga eller begränsa den fortsatta produktionen av amyloidprotein.
Det finns tre huvudtyper av amyloidos. Primär amyloidos, som kan påverka hjärtat, levern, nerverna, tarmarna, blodkärlen och andra områden, är den vanligaste formen. Tyvärr vet läkarna idag inte vad som orsakar denna variant.
Sekundär amyloidos uppstår i samband med kroniska infektionssjukdomar eller inflammatoriska sjukdomar, enligt Mayo Clinic. Patienter som lider av tuberkulos eller reumatoid artrit kan utveckla detta tillstånd. Denna form av amyloidos riktar sig oftast mot levern, milten, njurarna eller lymfkörtlarna.
Hereditär (ärftlig) amyloidos, den tredje formen av sjukdomen, ärvs och drabbar ofta hjärtat, levern och njurarna.
Symtomen varierar från person till person. Mayo Clinic listar bland annat följande varningstecken: extrem trötthet, svullna vrister och ben, dramatisk viktminskning, diarré, oregelbunden hjärtrytm samt andnöd.
Eftersom sjukdomen kan angripa så många olika organ blir komplikationerna vid amyloidos många. Angriper sjukdomen exempelvis hjärtat kan patienten ha svårt att ta sig uppför en trappa utan att behöva pausa. Det beror på att amyloidos minskar den mängd blod som hjärtat tar upp mellan sammandragningarna.
Angriper sjukdomen i stället njurarna kan resultatet i slutändan bli njursvikt. Amyloidos kan också leda till att patienter svimmar eller drabbas av kraftiga yrselanfall om de reser sig för snabbt.
Medicinsk personal har tyvärr få konkreta råd för hur man förebygger amyloidos. Läkare rekommenderar dock oftast både medicinska behandlingar och livsstilsförändringar för att bromsa eller lindra många av symtomen.
I vissa fall har läkemedlet melphalan, ett cytostatikum som används inom kemoterapi, förebyggt eller begränsat den framtida produktionen av amyloidprotein hos patienter. Även läkemedlet dexametason, ett kortikosteroid, har visat viss effekt.
Transplantation av perifera blodstamceller är ett mer riskfyllt sätt att begränsa den fortsatta amyloidproduktionen. Vid denna behandling får patienten en högdostransfusion av tidigare insamlade omogna blodceller, enligt Mayo Clinic. Dessa blodceller används som ersättning för sjuk eller skadad benmärg. Ingreppet medför allvarliga risker, inklusive risken för döden, och bör därför noggrant övervägas tillsammans med sin läkare.
Läkare rekommenderar dessutom vissa livsstilsförändringar för att förebygga eller kontrollera symtomen vid amyloidos. Patienter bör inte anstränga sig för mycket, och känner de sig trötta eller andfådda bör de genast ta en paus och vila. En hälsosam och balanserad kost är också viktig – god näring ger kroppen den energi som behövs för att orka mer i vardagen.
Läkarna vet fortfarande relativt lite om vad som orsakar amyloidos. Tyvärr är de riskfaktorer man känner till sådana som inte går att påverka.
Risken att drabbas av sjukdomen ökar exempelvis efter 40 års ålder. Det är också vanligare att insjukna i amyloidos om man lider av kroniska infektions- eller inflammationssjukdomar. Slutligen löper patienter som behöver genomgå njurdialys större risk att utveckla sjukdomen.
Eftersom symtomen vid amyloidos liknar många andra, vanligare sjukdomar kan diagnosen dröja. Kontakta därför din läkare om du upplever ihållande trötthet, svullnad i benen, oförklarlig viktminskning eller andnöd. En tidig diagnos kan göra stor skillnad och öka möjligheterna att bromsa sjukdomens utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online