Sömngång: vem drabbas och vilka riskfaktorer finns?

Vad är sömngång?

Sömngång, även känt som somnambulism, är en sömnstörning som kännetecknas av att den drabbade reser sig och går omkring – eller utför andra komplexa beteenden – medan hen egentligen sover. Tillståndet är vanligast hos barn, med en uppskattad förekomst på 15–30 procent, och drabbar pojkar oftare än flickor. Förekomsten minskar med åldern, och bland vuxna uppskattas endast cirka 1–2 procent påverkas.

Vilka riskfaktorer ökar risken för sömngång?

Vissa faktorer kan öka risken för sömngångsepisoder, bland annat:

• Familjehistorik: Sömngång tenderar att gå igen i familjer, vilket tyder på en genetisk komponent bakom störningen.
• Ålder: Barn drabbas betydligt oftare än vuxna.
• Stress eller sömnbrist: Stressiga händelser i livet eller otillräcklig sömn kan utlösa episoder hos både barn och vuxna.
• Medicinska tillstånd: Vissa sjukdomar, såsom epilepsi, narkolepsi och rastlösa ben, har kopplats till en ökad risk för sömngång.
• Läkemedel: Vissa mediciner, exempelvis lugnande medel och antidepressiva läkemedel, kan öka sannolikheten för sömngång.

Hur ser en sömngångsepisod ut?

En episod varar oftast bara några minuter, men kan i vissa fall pågå längre. Under episoden kan personen gå runt, prata eller utföra mer komplicerade handlingar, som att klä på sig, äta eller till och med köra bil. Samtidigt är hen ofta omedveten om sin omgivning och svarar sällan på försök att kommunicera med hen.

När bör man söka vård?

I de flesta fall är sömngång ett ofarligt tillstånd som inte kräver någon behandling. Det kan dock ibland vara farligt, särskilt om det finns risk för att personen skadar sig under en episod. Om sömngången orsakar betydande problem eller utgör en säkerhetsrisk är det viktigt att kontakta en läkare för utredning och eventuell behandling.