Helicobacter pylori (H. pylori) är en bakterie som lever i magsäcken och kan orsaka problem med magslemhinnan. Den kan ge upphov till gastrit (magsäcksinflammation) och magsår, liksom symtom som smärta, rapning, uppblåsthet, illamående och i värsta fall cancer. Cirka två tredjedelar av världens befolkning bär på denna bakterie. I USA är infektion med H. pylori vanligare bland äldre vuxna och grupper med lägre inkomst, medan upp till 90 procent av befolkningen i utvecklingsländer är infekterad.
För mer än två decennier sedan upptäcktes det att H. pylori spelar en roll vid orsakerna till magsår och gastrit. Än idag har ingen kunnat förklara varför så få personer utvecklar magsår, trots att så många bär på bakterien.
Om ett sår uppstår i magsäcken kan slemhinnan bli för svag för att motstå magsyrans frätande effekter. Såret kan då bilda ett hål som gör att bakterier och osmält mat tränger in i bukhålan. Detta kan leda till en livshotande infektion som kallas peritonit (bukhinneinflammation). Ungefär 15 000 amerikaner dör varje år av komplikationer till följd av peritonit.
Faktorer som kan öka risken för att utveckla magsår till följd av H. pylori inkluderar ett onormalt immunförsvar i magsäcken samt vissa livsstilsvanor, såsom kaffedrickande, rökning och alkoholkonsumtion.
Det vanligaste testet för H. pylori är ett blodprov som söker efter antikroppar mot bakterien. Antikroppar är kroppens immunförsvarssvar på en infektion. Om antikroppar mot H. pylori påvisas betyder det att du antingen är infekterad just nu eller har haft infektionen tidigare. Detta är ett billigt och träffsäkert sätt att ställa diagnos. Blodprov används dock inte för att kontrollera om infektionen är botad efter behandling, eftersom patientens blod kan visa positivt resultat även efter att bakterien har eliminerats.
Ett avföringstest kan användas för att upptäcka H. pylori-infektion i avföringen. Studier har visat att detta test är tillförlitligt för att diagnostisera bakterien. Antigener stimulerar produktionen av antikroppar och binder sig specifikt till dem, vilket gör att laboratoriet kan avgöra om bakterien finns i kroppen.
Ureautandningstest är en annan träffsäker diagnostisk metod för H. pylori, enligt NDDIC (National Digestive Diseases Information Clearinghouse). Testet används också efter behandling för att kontrollera att den har varit framgångsrik. På läkarmottagningen får du dricka en urealösning som innehåller en speciell kolatom. Om bakterien finns i magsäcken bryts ureat ned och kolet frigörs. Blodet transporterar sedan kolet till lungorna, där du andas ut det.
Om du har ihållande besvär krävs ofta ett ureautandningstest. Vanligtvis är det endast om testet visar negativt resultat för H. pylori som du kan behöva genomgå en endoskopi.
Vävnadstester utförs vanligtvis med hjälp av ett biopsiprov som tas via ett endoskop – en flexibel slang med en liten kamera i spetsen. Läkaren för in endoskopet genom munnen och ner till magsäcken för undersökning. Vävnadsproverna analyseras sedan för att påvisa H. pylori. Eftersom bakterien växer i åtskilda kolonier finns det risk att den endoskopiska undersökningen missar infekterade områden, enligt Dr. Gabe Merkin, M.D.
Vid diagnos av H. pylori görs därför oftast blod-, utandnings- och avföringstester innan vävnadsbiopsier övervägs, eftersom dessa metoder är mycket träffsäkra och mindre invasiva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online