Viktig förklaring: Q-feber orsakar inte hudsår. Detta skiljer den från andra zoonoser som antrax eller kutan tularemi.
Smittämne och smittvägar
- Patogen: Coxiella burnetii – en obligat intracellulär bakterie
- Reservoarer: Nötkreatur, får, getter (typiskt asymptomatiska)
- Smittspridning: främst inandning av kontaminerade aerosoler (förlossningsvätskor, avföring, damm); direkt kontakt med inficerade vävnader; intag opastöriserad mjölk; sällan, fästingbett. Människa-till-människa-smitta är extremt sällan.
- Infektiositet: Anmärkningsvärt hög – en enda organism kan orsaka sjukdom.
Kliniska manifestationer
Akut Q-feber (2–3 veckors inkubationstid)
- Influensaliknande sjukdom: hög feber, svår huvudvärk, myalgi, trötthet, frossa
- Atypisk pneumoni (torrt hosta, pleuritisk bröstsmärta)
- Granulomatös hepatit (smärta i övre högra kvadranten, förhöjda leverenzymer)
- Utslag (makulopapulärt) hos ~10 % – inte sår
Kronisk Q-feber (≥6 månader)
- Endokardit (hög mortalitet om obehandlad; ökad risk vid valvfel eller vaskulära proteser)
- Vaskulära infektioner, osteomyelit, kroniskt trötthetssyndrom
Diagnostik
- Serologi: Fas II IgG/IgM (akut); Fas I IgG ≥1:800 (kronisk endokardit)
- PCR: Blod- eller vävnadsprover
Behandling
- Akut: Doxycyklin 100 mg två gånger dagligen × 14 dagar
- Kronisk endokardit: Doxycyklin + hydroxiklorokin i ≥18 månader
Forebyggande
- Vaccin (Q-Vax) tillgängligt i Australien för högriskyrken
- Pastörisera mjölk; använd skyddsutrustning vid djurförlossning; korrekt gödselhantering
