Vid höga höjder – från ungefär 1 500 meter (5 000 fot) och uppåt – sjunker det barometriska lufttrycket, vilket gör andningen betydligt mindre effektiv. Effekterna av hög höjd på andningen kan i värsta fall leda till allvarliga och potentiellt livshotande sjukdomstillstånd.
Höghöjdssjuka orsakas av låga nivåer av syre och koldioxid i blodet, beroende på att syreintaget minskar samtidigt som större mängder koldioxid andas ut. Typiska symtom är huvudvärk, illamående, svaghet och förvirring. Att undvika snabba höjdökningar och ge kroppen tid att acklimatisera sig hjälper till att normalisera andningen och förebygga de fysiologiska effekter som leder till höghöjdssjuka.
På hög höjd blir andningen mindre effektiv, vilket kan leda till hypoxi – ett tillstånd som beror på syrebrist. Ju högre upp man befinner sig, desto lägre blir lufttrycket. Även om syrehalten i atmosfären konstant ligger på cirka 21 procent, innehåller varje andetag färre syremolekyler. Det lägre syreintaget ger svaghet och trötthet redan vid normal fysisk aktivitet. Långvarig hypoxi svälter kroppens celler på syre och kan skada flera organsystem, exempelvis centrala nervsystemet, och i värsta fall leda till organfel.
När hjärnan upptäcker syrebristen i blodet reagerar den med hyperventilation, alltså snabb och djup andning, vilket gör att lungorna avger mer koldioxid än normalt. Andningen styrs normalt av de relativt höga koldioxidnivåerna i blodet. Sjunker nivåerna får hjärnan inte signalen att andas, vilket innebär att vi måste göra ett medvetet beslut att ta varje andetag. Obehandlad hyperventilation kan orsaka yrsel, svimmelhet, förvirring och i allvarliga fall stroke.
Dyspné, eller andnöd, kan utlösas av den panik som hyperventilationen skapar. När man försöker snabbt få in luft blir andetagen korta, så att lungorna inte fylls till sin fulla kapacitet vid inandning. Det skapar en känsla av att inte kunna andas eller att kvävas, vilket ökar ångesten och förlänger hyperventilationen. Mindre luftvolymer innebär dessutom att mindre syre tas upp och absorberas, vilket ytterligare sänker syrenivåerna i blodet.
Den kontrollförlorade andning som hyperventilationen medför kan utlösa periodisk andning – ett ovanligt andningsmönster som utvecklas under sömnen och kännetecknas av cykler av oregelbunden andning. Under en period av normal andning börjar andningsfrekvensen långsamt avta. Därefter följer 10–15 sekunder av andningsuppehåll. Cykelns sista steg är en återhämtningsfas med accelererad andning. Periodisk andning kan skapa oro hos den som vaknar under de två sista faserna – antingen när hen "inte andas" eller "flämtar efter luft".
Det bästa skyddet mot höghöjdsrelaterade andningsproblem är en gradvis stigning som ger kroppen tid att acklimatisera sig. Stig högst 300–500 meter per dag när du passerat 3 000 meter, vila ordentligt, håll dig väl hydrerad och undviker alkohol och ansträngande träning de första dygnen. Upplever du allvarliga symtom som förvirring, svår andnöd eller koordinationsproblem bör du omedelbart söka lägre höjd och kontakta vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online