Alla epileptiska anfall orsakas av onormala elektriska störningar i hjärnan. Partiella, eller fokala, anfall uppstår när denna elektriska aktivitet förblir begränsad till ett avgränsat område i hjärnan. Komplexa partiella anfall kan ge upphov till en rad olika symtom och besvär – däribland, men inte enbart, buksmärtor.
Partiella anfall kallas ofta även fokala anfall, eftersom de utgår från en enda del av hjärnan. Hur anfallet klassificeras avgörs av vilken hjärnregion det är centrerat kring. De delas in i antingen enkla partiella anfall eller komplexa partiella anfall.
Enkla partiella anfall är fokala elektriska urladdningar som inte påverkar personens minne eller medvetande. Komplexa partiella anfall påverkar däremot både medvetandet och minnet av händelsen före, under och strax efter anfallet. Båda typerna påverkar patientens beteende. Om de elektriska impulserna sprider sig till hela hjärnan övergår anfallet i ett generaliserat anfall, vilket då klassificeras som sekundär generalisering.
Det finns många möjliga symtom vid komplexa partiella anfall – vissa källor listar nästan 50 stycken. Några av de vanligaste är:
Alla dessa symtom, inklusive buksmärtorna, beror på var i hjärnan de elektriska impulserna avfyras och skapar störningar. Vissa patienter får inga av de listade symtomen alls, medan andra drabbas av många. Många personer med komplexa partiella anfall börjar dock med ett enkelt partiellt anfall, även kallat aura. Detta fungerar som ett slags "varningsanfall" och innebär ofta en underlig eller obehaglig känsla i magen. Även om denna känsla inte har något med buksmärtorna i symtomlistan att göra, kan den lätt förväxlas med dem.
Det finns många möjliga orsaker till anfall, särskilt komplexa partiella sådana. Bland de vanligaste orsakerna nämns:
Hos en stor andel av de drabbade kan dock orsaken aldrig fastställas – den förblir helt okänd.
Eftersom buksmärtor kan bero på många olika saker är det viktigt att även beakta komplexa partiella anfall som tänkbar orsak. Om patienten enbart har buksmärtor är det mycket troligt att något annat än komplexa partiella anfall ligger bakom. Uppvisar patienten däremot flera av de övriga symtomen ovan bör åtgärder vidtas, och diagnosen bör antingen bekräftas eller uteslutas.
För detta ändamål används ofta EEG (elektroencefalografi). Sensorer placeras på hårbotten och personens hjärnvågor registreras. När personen får ett anfall visas ofta onormala hjärnvågor, vilket kan ligga till grund för diagnosen. Skallröntgen och magnetkameraundersökning av huvudet används ofta i stället för, eller som komplement till, EEG för att upptäcka anfall.
Undersökningarna är dock inte felfria. Vissa patienter, beroende på hur allvarliga symtomen är, riskerar att felaktigt få en helt orelaterad psykiatrisk diagnos, exempelvis schizofreni, depression, adhd eller bipolär sjukdom. Om patienten mest bara stirrar tomt framför sig under anfallen har det till och med tolkats som "dagdrömmeri".
Behandlingen av komplexa partiella anfall och buksmärtor beror främst på vad som orsakar respektive besvär. Om ingen orsak kan identifieras av läkaren kan hen välja att behandla själva symtomen på anfallen i stället för grundorsaken. Är orsaken däremot känd försöker man ofta stoppa anfallen och smärtorna vid källan. I båda fallen får patienterna oftast antiepileptiska läkemedel.
Kirurgi i tinningloben (temporalloben), där de flesta komplexa partiella anfall har sitt ursprung, är ett annat alternativ. Även vagusnervstimulering kan användas – en minimalinvasiv kirurgisk metod där en elektrod kopplas till vänster vagusnerv i halsen och skickar elektriska impulser till hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online