Möss och andra gnagare kan överföra ett flertal allvarliga sjukdomar till människor, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention). Bland de sjukdomar som möss kan bära på och sprida finns hantaviruspulmonellt syndrom, hemorragisk feber med njursyndrom, leptospiros, lymfocytär koriomeningit, pest, salmonellos, råttbettfeber och tularemi.
Dessa sjukdomar kan vara både smärtsamma och farliga – i värsta fall dödliga om de inte behandlas i tid. Människor kan smittas av möss och andra gnagare på flera olika sätt. Här går vi igenom de fem vanligaste smittvägarna, samt vad du bör tänka på för att skydda dig själv och din familj.
Musens avföring och urin kan bära på virus och bakterier. Direkt fysisk kontakt med musens avfall – särskilt via öppna sår eller slemhinnor – kan därför leda till smitta. Även intag av livsmedel eller vatten som kontaminerats av musbaj och musurin kan orsaka sjukdom. Exempel på sjukdomar som kan smitta på detta sätt är hantaviruspulmonellt syndrom, tularemi, salmonellos, leptospiros och råttbettfeber.
Ett av de vanligaste sätten att smittas av virus från möss är genom att andas in damm som förorenats av musavföring eller musurin. De smittade partiklarna dras ner i luftvägarna, där virusen kan angripa kroppen. Lymfocytär koriomeningit, tularemi och hantaviruspulmonellt syndrom är exempel på sjukdomar som kan drabba dig på det här sättet. Det innebär att även att städa ett utrymme där möss funnits kan vara riskabelt utan skydd och rätt metod – fuktig torkning rekommenderas istället för dammsugning eller sopning, vilket lätt virvlar upp smittämnen i luften.
Möss kan bära på sjukdomsalstrande bakterier och virus i tänder, saliv och klor. Även om bett och repor från möss är ovanligt kan de potentiellt sprida vissa infektioner. Råttbettfeber, hantaviruspulmonellt syndrom och lymfocytär koriomeningit tillhör de sjukdomar som kan överföras på detta vis. Har du blivit biten eller skrapad av en mus bör såret tvättas noggrant och en läkare kontakta vid symtom.
Loppor, fästingar och bromsar äter gärna på möss när tillfälle ges och kan då själva bli bärare av sjukdomar. Därefter kan de bita människor och överföra virus och bakterier som gör oss sjuka. Pesten är den kanske mest ökända sjukdomen som historiskt spridits från gnagare till människor via insekter, men även tularemi kan smitta på detta sätt.
Vissa smittämnen kan finnas kvar i djurets vävnader även efter att djuret dött. Att hantera en död mus – eller annat dött djur – utan ordentligt skydd, exempelvis handskar, kan därför leda till smitta. Såväl tularemi som pest kan överföras från möss och andra gnagare på det här sättet. Använd alltid engångshandskar vid borttagning av döda gnagare och tvätta händerna noga efteråt.
För att minska risken för smitta bör du hålla ditt hem fritt från möss, täta hål och springor, förvara mat i tätt slutna behållare och använda handskar och ansiktskydd vid städning av områden där möss har funnits. Vid misstanke om smitta – särskilt vid feber, huvudvärk, muskelvärk eller andningsbesvär efter kontakt med gnagare – bör du snarast söka vård och nämna din eventuelle exponering för möss.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online