Lungcancer är en av de allvarligaste cancerformerna. I USA är den den vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall. Sjukdomen börjar i lungorna och kan snabbt sprida sig till resten av kroppen. Behandlingen medför ofta ett flertal biverkningar, men det finns idag flera läkemedel som kan lindra de flesta symptomen och göra behandlingsperioden betydligt mer hanterbar.
Ett av de vanligaste besvären vid kemoterapi är illamående och kräkningar. Dessa symtom kan uppstå både före och efter själva behandlingen. När besvären kommer i förväg, redan inför behandlingstillfället, talar man om förväntansillamående (så kallad ANV – anticipatory nausea and vomiting). Eftersom cytostatikabehandling ofta innebär att patienten får flera olika läkemedel samtidigt kan kroppen komma att reagera på detta sätt.
Illamående och kräkningar styrs från två specifika områden i hjärnan. Så kallade antiemetika, alltså läkemedel mot kräkningar, kan blockera dessa områden och därmed förhindra att besvären utvecklas. Läkemedel som lorazepam och dexametason verkar på hjärnans kräkningscenter. Båda har dessutom en ångestdämpande, lugnande och sömngivande effekt. Denna typ av medicinering bör tas cirka 30 minuter innan behandlingen påbörjas för att ge bästa möjliga skydd.
Om patienten inte kan behålla en tablett eftersom kräkningarna redan har satt igång kan stolpiller med proklorperazin eller trimetobenzamid ges istället. Dessa fungerar på samma sätt som övriga antiemetiska läkemedel, men tas via ändtarmen. Proklorperazin är dessutom långverkande och kan lindra symptomen i 6 till 12 timmar.
Granisetron, ondansetron och dolasetronmesilat tillhör den senare generationen av läkemedel mot cytostatikabiverkningar. Dessa preparat häver illamående och kräkningar hos 60 till 80 procent av alla kemoterapipatienter. Vid svårare biverkningar kan de kombineras med andra illamåendeläkemedel för att uppnå så effektiv lindring som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online