ELISA-tester är mycket känsliga och specifika diagnostiska tester som läkare använder för att diagnostisera sjukdomar, infektioner och överkänsligheter. Ett ELISA-test använder patientens blod för att mäta specifika komponenter – så kallade antigener – som är kopplade till ett visst tillstånd, vilket ger kvantitativa värden. På laboratorier finns olika typer av ELISA-tester, bland annat för hiv, borrelia (Lyme-sjukdom), graviditet, hepatit, magsår eller halsfluss.
Ett ELISA-test är ett enzymkopplat immunadsorberande test (enzyme-linked immunosorbent assay). Det kallas även EIA-test. ELISA-tester är mycket specifika analyser som utförs på ett medicinskt laboratorium och som mäter koncentrationen av ett ämne (antigener) i blodet, vilket ger kvantitativa resultat. Fastställda referensnivåer avgör om antigenkoncentrationen avviker från normala värden, vilket indikerar ett positivt eller negativt resultat. Eftersom ELISA-testerna är så specifika är de effektiva hjälpmedel för läkare vid diagnos av infektioner som hiv eller borrelia, identifiering av allergier samt bekräftelse av graviditet.
En vårdgivare eller laboratorietekniker tar ett blodprov från en ven i en liten behållare med aseptisk teknik. Det innebär att området, till exempel insidan av armbågen, rengörs innan en steril nål förs in. Behållaren med blodprovet märks upp och skickas till ett laboratorium för analys. Vid analysen undersöker man om komponenter i blodet reagerar med ett målämne (antikropp), vilket ger ett positivt resultat och visar att patienten har antigenet för tillståndet eller sjukdomen. Ibland är ett positivt resultat dock normalt, eftersom en sjukdom kan påverka kroppens normala funktioner – i sådana fall indikeras sjukdomen istället av att ingen reaktion sker mot målämnet.
ELISA-testet använder en platta med flera små brunnar (en mikroplatta). Utspädda prover placeras i brunnarna, och ett kontrollprov tillsätts också som jämförelse. Märkta antikroppar tillsätts proven, varefter överskottslösningen avlägsnas. Plattan bearbetas sedan i en maskin som mäter den reaktion som uppstått, baserat på mängden kvarvarande märkta antikroppar och antigener. Analysen beräknar koncentrationen av ämnet i blodet. Kontrollprovet säkerställer att testet fungerar korrekt och ger en känd koncentration som underlag för ett positivt eller negativt resultat.
ELISA-tester är mycket specifika tack vare de antikroppar som används för att mäta olika ämnen i blodet. En enda blodbehållare kan delas upp i flera prover, eftersom spår av flera olika ämnen kan ligga till grund för ett positivt sjukdomsresultat. Den koncentration som mäts ger dessutom vårdpersonalen information om tillståndets omfattning och svårighetsgrad.
Ett blodprov krävs för ett ELISA-test. Informera vårdpersonalen eller laboratorieteknikern som tar provet om du har blödnings- eller koagulationsproblem, eller besvär med venerna eller blodtrycket. Vissa patienter har små vener som är svåra att hitta, vilket kan göra att det tar längre tid att samla in ett tillräckligt stort prov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online