Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom i centrala nervsystemet som med tiden gör rörelserna långsammare och orsakar balansproblem, darrningar (tremor) samt muskelstelhet. Över 1,5 miljoner människor i USA lever idag med denna progressiva och funktionsnedsättande sjukdom. Parkinson diagnostiseras oftast hos personer över 50 års ålder. En del patienter utvecklar med tiden en sekundär sjukdom som kallas parkinsondemens (PDD).
Uppskattningsvis drabbas cirka 20 procent av alla personer med Parkinsons sjukdom av parkinsondemens någon gång under sjukdomsförloppet.
Patienter som utvecklar demens i samband med Parkinson visar vanligtvis inga tecken på PDD förrän minst tio år efter att grundsjukdomen har diagnostiserats.
En parkinsonpatient som haft svårare motoriska besvär eller upplevt hallucinationer löper större risk att utveckla demens.
Ytterligare riskfaktorer är ett värde över 25 på den bedömningsskala som läkare använder för att mäta sjukdomens progression, samt en ålder över 70 år.
Det finns flera symtom som kan tyda på PDD hos en person med Parkinsons sjukdom. Bland de vanligaste finns långsamt tänkande och förvirring, minnesproblem, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar och hallucinationer.
Man tror allmänt att demens hos parkinsonpatienter inte är en direkt följd av den neurologiska grundsjukdomen.
Vissa patienter med både Parkinson och demens har hjärnförändringar som liknar dem som ses vid Alzheimers sjukdom.
När symtom som agitation, vanföreställningar och språksvårigheter förekommer kan läkaren undersöka om en trögfungerande sköldkörtel eller brist på vitamin B12 ligger bakom och efterliknar demenssymtomen.
En studie från Mayo Clinic från 2007 visade att nära anhöriga till personer med Parkinsons sjukdom löper betydligt högre risk att utveckla demens än personer utan nära släktingar med sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online