Bilharzia, även känt som skistosomiasis eller snäckfeber, är en parasitsjukdom som många aldrig hört talas om men som i själva verket är mycket utbredd världen över. Sjukdomen förekommer inte i Sverige eller USA, men idag lever mer än 200 miljoner människor med infektionen. Den är särskilt vanlig i länder utan avancerade avloppssystem och sanitära anläggningar.
Sjukdomen orsakas av parasitmaskar som kallas skistosomer (blodflugor), vilka lätt sprids via sötvatten som sjöar, floder och dammar.
Bilharzia bärs av parasitmaskar kallade skistosomer. Kommer en person i kontakt med sötvatten som är kontaminerat med dessa parasiter tränger de in genom huden och söker skydd inne i kroppen. Inom några veckor efter att parasiten trängt genom huden börjar maskarna växa i blodkärlen – och det är där den producerar sina ägg. Äggen kan ibland vandra genom kroppen till tarmen eller urinblåsan och passerar så småningom ut med urin eller avföring.
Om en smittad person urinerar eller gör ifrån sig i ett sötvatten lämnas parasiternas ägg kvar i vattnet. När äggen kläcks och det finns snäckor av släktet Bulinus i närheten, infekterar parasiten snäckan och växer samt utvecklas inuti den. När parasiten lämnar snäckan kan den dock bara överleva på egen hand i vattnet i upp till 48 timmar. Badar, simmar eller vadbar en osmittad person i kontaminerat vatten där dessa snäckor funnits sker en infektion.
Inom några dagar efter smittan kan man upptäcka utslag och kliande hud. Vanligtvis visar sig dock inga symtom under infektionens tidiga skede. Feber, tillsammans med värk, frossa och hosta, brukar istället visa sig en till två månader efter smittotillfället. När äggen passerar genom urinblåsan eller tarmen kan även ärrbildning och inflammation uppstå. Symtomen orsakas alltså inte av parasitäggen i sig, utan av kroppens reaktion på deras närvaro.
Bilharzia är relativt enkelt att diagnostisera. Läkaren tar urin- eller avföringsprov för att undersöka om sjukdomen finns. Ett blodprov kan också användas, men först sex till åtta veckor efter att personen har smittats.
Trots att bilharzia kan låta allvarligt är sjukdomen förvånansvärt lätt att behandla. Din läkare bör förskriva säkra och effektiva läkemedel som eliminerar parasiten, och behandlingen behövs normalt bara i en till två dagar. Det vanligaste läkemedlet är praziquantel.
Även om bilharzia är lätt att behandla kan långvariga skador uppstå om en person varit infekterad under en längre tid. Lever man i flera år utan att veta att man är smittad riskerar lever, lungor, urinblåsa och tarmar att ta skada. Lever och mjälte kan successivt förstoras, och blodkärlen i buken kan drabbas av högt blodtryck. I vissa fall, när ägg hittas i ryggmärgen eller hjärnan, kan det leda till ryggmärgsinflammation, förlamning eller krampanfall. Barn som smittats upprepade gånger kan dessutom drabbas av undernäring, anemi och inlärningssvårigheter, samt få uppdragna bukar.
Det bästa sättet att undvika smitta är att hålla sig borta från otjänligt sötvatten som kan vara infekterat. Drick endast vatten som filtrerats eller kokats i minst en hel minut – jodtabletter dödar inte parasiten. Vid bad kan vattnet värmas i fem minuter till cirka 65 grader Celsius (150 grader Fahrenheit). Vatten som legat i en lagringstank i minst 48 timmar bör vara säkert att duscha med. Undvik att vada eller simma i potentiellt kontaminerat sötvatten; bassänger och havsvatten är trygga alternativ.
Var också uppmärksam på högriskområden, som delar av Sydamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, södra Kina och Sydostasien. Reser du dit är det klokt att informera dig om lokala förhållanden och söka vård direkt om du misstänker att du blivit smittad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online