Uttrycket "desperata sjukdomar kräver desperata botemedel" tillskrivs ofta Hippokrates, den antike grekiske läkaren som betraktas som den moderna medicinens grundläggare. Hippokrates levde på 400-talet f.Kr., och hans läror kom att få ett djupgående inflytande på utvecklingen av den västerländska medicinen.
Citatet härrör från aforism 6 i första avdelningen av verket Epidemierna (Epidemia), en samling skrifter som traditionellt förknippas med Hippokrates och hans skola. Den ursprungliga formuleringen lyder: "För extrema sjukdomar är extrema botemedel, när det gäller begränsning, mest lämpliga."
Hippokrates räknas som en av de mest inflytelserika gestalterna inom medicinens historia. Han separerade läkekonsten från vidskepelse och magi och lade grunden för en vetenskaplig ansats till sjukvård, där observation av patienten och noggrann dokumentation stod i centrum. Även om det inte går att med säkerhet fastställa exakt vilka texter som författades av Hippokrates personligen, har hans namn burit den hippokratiska korpusen genom århundradena.
Idag används uttrycket ofta i överförd bemärkelse, bland annat inom politik och ekonomi, för att beskriva situationer där extraordinära problem motiveras med drastiska åtgärder – en tanke som alltså har sina rötter i den antika grekiska medicinen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online