Vilka andra sjukdomar hos en patient kräver att den apikala pulsen mäts?

Den apikala pulsen – alltså pulsen som känns över hjärtspetsen – mäts ofta hos vuxna av flera olika skäl. Eftersom pulsen då lyssnas eller känns direkt över hjärtat ger den en mer tillförlitlig bild av den faktiska hjärtfrekvensen än pulsen på handleden eller halsen.

En av de vanligaste anledningarna till att ta den apikala pulsen är misstanke om arytmier, det vill säga rubbningar i hjärtrytmen. Sådana rytmstörningar kan nämligen göra att inte alla hjärtslag orkar driva blod ut till de perifera kärlen, vilket gör att pulsen på handleden kan bli missvisande låg eller oregelbunden.

Vanliga arytmier där den apikala pulsen behövs

• Förmaksflimmer – en fullständigt oregelbunden och ofta snabb rytm, där delar av hjärtslagen inte når handledspulsen.
• Förmaksfladder – en snabb men regelbundnare rytmstörning som härstammar från förmaken.
• Prematura ventrikulära kontraktioner (kammarpremature slag) – extra hjärtslag som utgår från kammarna och ofta upplevs som "hopp" i bröstet.
• Supraventrikulär takykardi – ett plötsligt insättande, mycket snabbt hjärtslag med frekvens ofta över 150 slag per minut.

Andra tillstånd där apikal puls är indicerad

Utöver arytmier finns ytterligare sjukdomar och situationer där den apikala pulsen bör mätas. Det gäller bland annat patienter med hjärtsvikt, där noggrann övervakning av hjärtfrekvensen är viktig, samt patienter som behandlas med digitalispreparat såsom digoxin. Hos dessa patienter ska pulsen kontrolleras apikalt före varje dosering, eftersom läkemedlet kan bromsa hjärtfrekvensen och låga värden kan kräva att dosen uteblir.

Sammanfattningsvis används den apikala pulsen när exakthet är avgörande – vid misstänkta rytmstörningar, vid behandling med vissa hjärtläkemedel och vid tillstånd där perifer pulsmätning inte räcker till för en säker bedömning.