En nebulisator ser ut ungefär som en skål med lock och ett munstycke att andas genom. Den används för att tillföra medicin i form av fin dimma till personer som lider av lungsjukdomar, exempelvis astma eller KOL. Vissa modeller har ett stopphål som styr dimningen, men många fungerar helt utan detta – vilket gör hanteringen lite annorlunda.
Vissa nebulisatorer är utrustade med ett stopphål som ger användaren kontroll över den förångade medicinen. När hålet täcks till börjar dimprocessen, och när hålet öppnas avbryts den. Saknas stopphål arbetar nebulisatorn istället kontinuerligt – dimningen pågår alltså oavbrutet tills medicinlösningen tar slut.
Om dimman blir tunn eller gles mitt i behandlingen kan du försiktigt knacka på nebulisatorns kammare. Då rinner mer medicin ned mot munstycket och processen kan fortsätta som vanligt.
Kontrollera också att alla slangar och kopplingar till luftkompressorn sitter ordentligt fast. En lös anslutning minskar trycket, och utan tillräckligt tryck bildas inte den kraft som krävs för att föra medicinen uppåt och omvandla den till dimma.
För att ta reda på om din nebulisator har ett stopphål, leta på platsen mellan slangen från luftkompressorn och nebulisatorns bas – där brukar hålet normalt sitta. Hittar du inget hål där betyder det att apparaten fungerar kontinuerligt, och dimningen kommer då att pågå tills hela den medicinska lösningen du hällt i behållaren är förbrukad.
Med en kontinuerlig nebulisator är det extra viktigt att planera behandlingen rätt: dosera endast den mängd medicin som behövs för varje session och stäng av kompressorn när lösningen är slut, så att utrustningen inte går onödigt länge.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online