EKG är en förkortning av två separata ord: elektrokardiogram och elektrokardiograf. Förkortningen EKG betyder samma sak som ECG, som används i engelskspråkiga sammanhang. Elektrokardiografi innebär registrering och mätning av hjärtats elektriska aktivitet. EKG-tolkning är processen att läsa av en EKG-registrering för att upptäcka oregelbundenheter i patientens hjärtrytm, så kallade arytmier eller dysrytmier. Det finns flera olika metoder för EKG-tolkning, men ett systematiskt arbetssätt är det mest effektiva för att undvika fel och missade avvikelser.
Ett EKG översätter hjärtats elektriska rytm till linjespår på en pappersremsa eller digital skärm. En standard-EKG-apparat har tolv avledningar – sex extremitetsavledningar och sex bröstavledningar. Begreppet "avledningar" beskriver både de kablar som förbinder patienten med apparaten och den "vy" (platsen där elektroderna sitter) genom vilken hjärtats aktivitet mäts.
Moderna EKG-apparater är mer än enkla elektrokardiografer. De flesta klarar flera olika uppgifter: defibrillering (elektrisk behandling som återställer normal hjärtrytm), utskrift, faxöverföring och transkutan (genom huden) pacemakerbehandling. Generellt levereras dagens EKG-apparater dessutom med mjukvara som försöker tolka data automatiskt och föreslå en diagnos.
EKG-tolkning är viktig för att upptäcka farliga eller dödliga hjärtarytmier som orsakas av tillstånd som hyperkalemi. En EKG-remsa kan avslöja avvikelser, men med hundratals olika hjärtrytmsmönster att identifiera är tolkningen ingen enkel uppgift. Det kan dessutom vara omöjligt att avgöra hur länge en avvikelse har funnits, eftersom vissa personer föds med EKG-avvikelser. Korrekt EKG-tolkning möjliggör dock diagnos av ett stort antal hjärttillstånd, från mindre allvarliga till livshotande.
Konsekvensen, formen och tidsintervallen mellan de vågformer som syns i EKG-rytmen hjälper till att avslöja hur väl hjärtats elektriska retledningssystem fungerar. Eftersom många hjärtsjukdomar uppvisar karakteristiska mönster på ett EKG utgör upptäckbara arytmier viktiga ledtrådar vid diagnos och behandling av hjärtsjukdomar. Genom EKG-tolkning är det möjligt att följa den elektriska impulsen genom hjärtat, uppskatta hjärtats storlek och läge samt lokalisera områden som skadats av nekros (vävnadsdöd) eller ischemi (syrebrist).
Hyperkalemi är ett relativt vanligt tillstånd som orsakas av förhöjda kaliumnivåer i blodet. Normala kaliumvärden ligger mellan 3,5 och 5,0 milliekvivalenter per liter (mEq/L). Kalium är livsviktigt för hjärtats, musklernas och nervernas normala funktion, men för höga halter i blodet kan leda till hjärtstillestånd och död. Svår hyperkalemi definieras som kaliumnivåer på 7,0 mEq/L eller högre.
Hyperkalemi kan orsaka dödliga hjärtarytmier – dödligheten för obehandlad svår hyperkalemi ligger på cirka 67 procent. Normala kaliumnivåer upprätthåller hjärtats kritiska elektriska rytm, medan både för låga och för höga värden kan ge upphov till onormala hjärtrytmer.
Mild hyperkalemi har vanligtvis begränsad effekt på hjärtats elektriska aktivitet. Måttlig hyperkalemi kan ge synliga förändringar i EKG-kurvan, medan svår hyperkalemi kan undertrycka hjärtats elektriska aktivitet helt, vilket gör att hjärtat slutar slå.
Att diagnostisera hyperkalemi kan vara svårt eftersom många patienter saknar symtom. Ibland uppvisar patienter illamående, oregelbunden hjärtrytm eller en svag, långsam eller helt frånvarande puls. Även med hjälp av ett EKG kan hyperkalemi vara svår att upptäcka – kurvan kan visa allt från lindriga avvikelser till potentiellt farliga arytmier.
Hjärtstillestånd kan inträffa när som helst under behandlingen av hyperkalemi. Därför krävs alltid sjukhusvistelse kombinerad med noggrann övervakning. Möjliga behandlingsmetoder inkluderar diuretika (vätskedrivande läkemedel), intravenöst kalcium, dialys, intravenös glukos och insulin, jonbyteshartsläkemedel samt natriumbikarbonat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online