Ocklusion av a. iliaca (iliaca artären) är ett potentiellt livshotande tillstånd där en partiell eller total förslutning av det iliaca kärlsystemet hindrar blodtillförseln till bäckenet, eller – via den anslutande lårbensartären (a. femoralis) – till benet. Förutom smärta och obehag kan obehandlad ocklusion leda till vävnadsdöd. Eftersom förträngningen ofta utvecklas långsamt kan symtomen vara svåra att upptäcka i tidigt skede, men de kan senare bli svåra och kräva akut vård.
Artärocklusion innebär att en artär slutar eller blockeras, vilket ger en hämmad blodgenomströmning – ett tillstånd som kallas ischemi. Artärocklusiv sjukdom drabbar ofta blodflödet till benen via iliaca- och femoralartärerna. Blockeringen kan orsakas av ateroskleros, en sjukdom där fettavlagringar, så kallade plack, gör att artären förträngs och i förlängningen slutar helt. Den kan även orsakas av bildning av trombos (blodpropp), ofta i samband med åderförkalkning. En trombos består av koagulerade blodplättar inne i artären och kan minska – eller helt stoppa – blodflödet.
A. iliaca communis leder blod mot nedre delen av kroppen, där den delar sig i två grenar: a. iliaca interna, som försörjer bäckenet med blod, och a. iliaca externa, som försörjer benet. A. iliaca externa är en stor artär som övergår i a. femoralis i ljumsken. Lårbensartären löper sedan hela vägen längs låret. Om a. iliaca externa blockeras avbryts blodförsörjningen till lårbensartären och därmed till hela underextremiteten. Det samlade namnet på tillstånd som orsakas av artärocklusion är perifer kärlsjukdom.
Symtomen på ischemi som orsakas av blockering av artärerna som försörjer benet inkluderar kraftig smärta samt domningar och köldkänsla i extremiteten. Blir blodflödet helt avstängt kan känselbortfall och förlamning följa. Ett kraftigt minskat blodflöde visar sig också som claudicatio intermittens – gångsvårigheter kännetecknade av muskeltrötthet, krampar och värk. I tidigt skede av ocklusionen kan besvären gå tillbaka i vila.
Eftersom artärerna kan förträngas långsamt och gradvis förekommer symtomen ofta inte i sjukdomens tidiga skeden. De blir tydliga först när ungefär 70 procent av blodflödet har gått förlorat. När flödesminskningen till benet blir allvarlig syns tydliga förändringar: utöver svår smärta kan torr hud, nedsatt hårväxt, sår och bensår uppstå. Behandlas tillståndet inte kan kallbrand (gangrän), det vill säga vävnadsdöd, utvecklas – i vilket fall amputation kan bli nödvändig. Även om debuten ofta är gradvis kan tillståndet förvärras plötsligt, särskilt om nya blodproppar bildas.
Förekomsten av artärocklusion kan mätas med olika blodflödestest. Vid angiografi, ett mindre kirurgiskt ingrepp, sprutas kontrastmedel in i artärerna vilket ger exakta bilder av förträngningar och blockeringar. Blockeringar kan behandlas med angioplastik, där en ballong blåses upp i artären för att vidga passagen för blodflödet. Därefter används läkemedel för att minska risken för ytterligare proppbildning. Blodproppar kan också tas bort direkt genom kirurgi. I svåra fall kan en bypass runt den blockerade artären skapas, antingen med hjälp av en ven från en annan del av kroppen eller med ett konstgjort kärl, för att leda om blodtillförseln.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online