Elchock uppstår när kroppen kommer i kontakt med en spänningskälla som är tillräckligt hög för att orsaka skada, i värsta fall även döden. Exponering för en elektrisk ström på 500 volt eller mer kan potentiellt orsaka allvarliga skador. En elchock kan leda till hjärtstillestånd, krampanfall, respirationsförlamning, medvetslöshet, arytmier, muskelvärk, brännskador och död. Vilken behandling som behövs beror på vilken typ av skada den drabbade har ådragit sig.
Viktigt: Rör aldrig vid en person som fortfarande är i kontakt med strömkällan. Koppla ifrån strömmen eller bryt kontakten med ett icke-ledande föremål innan du påbörjar första hjälpen.
Det första steget när du ger första hjälpen till en person som drabbats av elchock är att kontrollera luftvägar, andning och cirkulation. Leta efter tecken på andning, hosta och rörelse vid stimulering. Om personen inte andas måste hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas omedelbart, samtidigt som de vitala funktionerna övervakas kontinuerligt tills ambulansen anländer.
Chocktillstånd kräver omedelbar vård. Den initiala behandlingen innebär att den drabbade placeras i en bekväm position och, om möjligt, med benen höjda för att motverka ett blodtrycksfall. Var dock försiktig och flytta inte personen om du misstänker skador på huvud, rygg eller nacke. Lossa åtsittande kläder och bälte för att förbättra cirkulationen. En halvsittande ställning är idealisk om personen börjar kräkas, medan sidoläge hjälper till att undvika kvävning. Se dessutom till att hålla personen varm.
Akut sjukvård vid elchock inkluderar livsuppehållande utrustning i svåra fall, exempelvis defibrillator vid hjärtstillestånd. Ett elektrokardiogram (EKG) används för att övervaka patientens hjärtrytm. Inre skador är ofta mindre uppenbara – den inre vävnadsskadan kan vara betydligt allvarligare än vad som syns på utsidan. Vanliga åtgärder är intravenös vätskebehandling och insättning av urinkateter. Övervakning av urinproduktionen är avgörande, eftersom laboratorieprover kan påvisa proteiner som tyder på nedsatt njurfunktion. För att förebygga njursvikt ges läkemedel som mannitol och furosemid.
Behandlingen av brännskador varierar beroende på skadans svårighetsgrad. Mindre brännskador behandlas oftast med lokala antibiotika i form av kräm eller salva. Svåra brännskador kan kräva kirurgiskt ingrepp för att avlägsna nekrotisk hud eller hudtransplantation. I vissa fall kan amputation bli nödvändig för att förhindra att en infektion sprider sig till andra delar av kroppen.
Sårvård är en central del av behandlingen vid elchock, eftersom elektrotermiska brännskador lämnar sår vid kontaktställena. Betydande vävnadsskador kan uppstå, vilket kan innebära vävnadsdöd och blödningar. Antiseptiska medel och smärtstillande läkemedel ordineras ofta för att kontrollera infektion och lindra obehag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online