Hodgkins sjukdom – symtom, diagnos, stadier och behandling

Hodgkins sjukdom är en cancerform som drabbar det lymfatiska systemet. Sjukdomen gör att lymfvävnaden växer onormalt och ibland sprider sig till omgivande områden. Med tidig behandling är chansen att bli botad mycket hög. Thomas Hodgkin, den brittiske läkare som sjukdomen är uppkallad efter, beskrev sjukdomen första gången år 1832 och dokumenterade de egenskaper som skiljde den från andra lymfom.

Symtom

Typiska symtom på Hodgkins sjukdom är smärtfri svullnad av lymfkörtlarna i halsen, armhålorna och ljumsken, kliande hud samt influensaliknande besvär som feber, frossa, trötthet, nattsvettningar, viktnedgång och aptitlöshet.

Diagnos

Hodgkins sjukdom diagnostiseras oftast genom en biopsi, där en liten bit av den drabbade vävnaden tas ut och analyseras för att fastställa orsaken. Andra undersökningar som kan användas för att upptäcka sjukdomen inkluderar röntgen, magnetkamera (MRI), PET- och DT-skanningar, benmärgsbiopsi, blodprov samt galliumskanning med radioaktivt gallium, som visar var i kroppen sjukdomen finns.

Stadier

Inom vården används stadieindelning för att beskriva hur allvarlig sjukdomen är:

• Stadium 1: Endast en lymfknuta eller ett enskilt organ är drabbat.
• Stadium 2: Cancer finns i två lymfknutor, men bara i en del av kroppen – ovanför eller under mellangärdet.
• Stadium 3: Cancer finns i lymfknutor både ovanför och under mellangärdet, men har ännu inte spridit sig till omgivande organ.
• Stadium 4: Det mest avancerade stadiet, där cancern finns i lymfknutor och även i andra områden som levern och benmärgen.

Riskfaktorer

Personer som har haft en Epstein-Barr-infektion, HIV eller aids, eller vars immunförsvar är nedsatt, löper större risk att utveckla Hodgkins sjukdom. Även män och personer med ett syskon som har sjukdomen löper ökad risk, liksom de som är mellan 15 och 40 år gamla eller över 55 år.

Behandling

Strålbehandling är den vanligaste behandlingen när sjukdomen är begränsad till ett område i kroppen. De lymfknutor som redan är drabbade samt nästa grupp av knutor bestrålas. Behandlingens längd avgörs av sjukdomens allvarlighetsgrad.
Kemoterapi används när sjukdomen har spridit sig till fler än en grupp lymfknutor och till andra organ.
Vid återfall är den sista behandlingsformen högdoskemoterapi i kombination med benmärgs- och stamcellstransplantation.

Biverkningar och att tänka på

Höga doser kemoterapi förstör benmärgen. Därför tas benmärg och stamceller från patienten före behandlingen och förvaras för att sedan återföras efteråt. Vanliga doser kemoterapi kan medföra risker som lung-, hjärt- och leverskador samt leukemi. Strålbehandling innebär en viss risk att utveckla bröstcancer eller lungcancer. Flickor och kvinnor under 30 år rekommenderas därför inte strålbehandling, eftersom risken för bröstcancer bedöms vara för hög.