Vad är farmakologisk terapi? En komplett guide

Farmakologi definieras som "vetenskapen om läkemedel, inklusive deras ursprung, kemiska sammansättning, farmakokinetik, terapeutiska användning och toxikologi". Farmakologisk terapi är den medicinska vård som innefattar användning av läkemedel – antingen som enda behandlingsform eller i kombination med andra typer av terapier.

Studier inom farmakologi

I USA bedrivs studierna i farmakologi vanligtvis vid universitet. Studenterna omfattar både medicinstudenter som utbildar sig till läkare och forskarstuderande inom de biomedicinska vetenskaperna.

Underdiscipliner

Universitet som erbjuder utbildning i farmakologi kan dela upp undervisningen i flera specialiserade områden. Dessa inkluderar bland annat kardiovaskulär farmakologi, ögonfarmakologi, biokemisk farmakologi, neurofarmakologi, molekylär farmakologi, immunfarmakologi samt miljöfarmakologi.

Grundprinciper för farmakologisk terapi

Principerna för farmakologisk behandling fokuserar på tre centrala frågor: hur den mänskliga kroppen påverkar ett enskilt läkemedel, hur läkemedlet påverkar kroppen samt hur olika läkemedel interagerar med varandra. Dessa kunskaper hjälper läkare att använda mediciner på ett säkert och effektivt sätt för att hålla patienterna friska.

Viktiga faktorer vid läkemedelsbehandling

Det finns tusentals receptbelagda och receptfria läkemedel tillgängliga på marknaden. Farmakologisk terapi handlar i grunden om att avgöra vilka typer av läkemedel som passar bäst i olika situationer.

Vissa mediciner tas exempelvis oralt (via munnen), medan andra administreras intravenöst (direkt in i blodet). Doseringen varierar också – vissa läkemedel tas en gång per dag, andra två, tre eller fler gånger. Den som förskriver en farmakologisk behandling måste därför ha god förståelse för hur alla dessa faktorer tillsammans påverkar patientens hälsa och behandlingsresultat.

Icke-farmakologisk behandling

Behandling som inte involverar läkemedel kallas icke-farmakologisk terapi. Detta kan innefatta livsstilsförändringar, såsom anpassad kost, regelbunden motion samt kontroll eller upphörande av rökning och minskad alkoholkonsumtion. I många fall kombineras icke-farmakologiska metoder med läkemedelsbehandling för att uppnå bästa möjliga resultat för patienten.