Bilateral hydronefros: riskfaktorer och behandlingsalternativ

Bilateral hydronefros uppstår när njurbäckenet och de urinsamlande strukturerna i njurarna svullnar upp eller förstoras. Detta leder till att urinen inte kan dräneras från njurarna till blåsan som den ska. Eftersom tillståndet drabbar båda njurarna samtidigt kan det få allvarliga konsekvenser och kräver alltid medicinsk utredning för att identifiera den bakomliggande orsaken.

Blodrelaterade riskfaktorer

Bland riskfaktorerna för bilateral hydronefros finns blodkoagulationsrubbningar. Dessa tillstånd, som även kallas hyperkoagulation eller trombofili, är farliga eftersom de gör att blodet koagulerar i för hög grad. Blodproppar kan då blockera urinflödet och bidra till att urinen samlas upp i njurarna.

Riskfaktorer i bäckenet

Tidigare genomgången bäckenkirurgi samt cancer i bäckenområdet är också riskfaktorer för att utveckla bilateral hydronefros. Båda dessa tillstånd kan påverka urinvägarna och hindra ett normalt urinflöde från njurarna ner till blåsan.

Urinvägar

Återkommande urinvägsinfektioner samt medfödda missbildningar i urinsystemet ökar risken för bilateral hydronefros. Medfödda defekter kan innebära att urinledare eller andra delar av urinvägarna är trängre eller felaktigt formade redan från födseln, vilket gör att urinen får svårt att passera.

Övriga riskfaktorer

Graviditet, en förstorad prostata samt onormal blåsfunktion – där blåsan töms för ofta, vid fel tidpunkt eller inte tillräckligt – är ytterligare riskfaktorer. En förstorad prostata är en vanlig orsak hos äldre män, eftersom den kan trycka mot urinröret och blockera urinflödet.

Behandling

Behandlingen av bilateral hydronefros syftar till att återupprätta ett normalt urinflöde och skydda njurfunktionen. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar:

• Foleylkateter – används för att avlägsna en blockering och låta urinen passera fritt.
• Dränage – slangar kan placeras för att tömma blåsan eller lindra trycket i njurarna.
• Stentar – små rör som hjälper urinen att flöda från njurarna till blåsan.

Vilken behandling som väljs beror på orsaken till tillståndet, hur allvarlig obstruktionen är och patientens övergripande hälsotillstånd. I många fall krävs även behandling av den underliggande orsaken för att förhindra återfall och långvariga njurskador.