Quadricepstendinit är en överbelastningsskada som vanligtvis uppstår när quadricepssenan utsätts för mer belastning än den klarar av. Denna belastning orsakar mikrobristningar i senan, vilket i sin tur leder till inflammation och smärta. Skadan är särskilt vanlig inom idrotter och aktiviteter som innefattar löpning, hopp samt snabba starter och stopp.
Den traditionella behandlingen av tendinit består av vila, kylning, kompression, höjning av den drabbade kroppsdelen samt antiinflammatoriska läkemedel, följt av ett träningsprogram med stretching och styrketräning. Utöver detta finns alternativa behandlingsmetoder som visat goda resultat, bland annat proloterapi och trombocyttrik plasmaterapi (PRP).
Proloterapi är en behandlingsmetod som syftar till att aktivera kroppens egen läkningsprocess genom att medvetet framkalla en kontrollerad inflammation. Inflammationen leder till att nytt kollagen – materialet som senor består av – avsätts i det skadade området. I takt med att det nya kollagenet mognar drar det ihop sig, vilket stramar åt de skadade senorna, gör dem starkare och lindrar smärtan.
Vid en proloterapibehandling använder vårdgivaren ultraljud för att lokalisera och markera bristningarna i senan. Området steriliseras därefter, och ett lokalbedövningsmedel injiceras i de markerade bristningarna. Därefter injiceras ett milt irriterande ämne, oftast en sockerlösning, för att utlösa den inflammatoriska reaktion som startar läkningsprocessen.
De flesta tillstånd kräver tre till sex behandlingar, med cirka fyra till sex veckors mellanrum. Vanliga biverkningar är den inflammatoriska reaktion som injektionerna är avsedda att skapa, samt blåmärken och smärta vid injektionsstället.
Trombocyttrik plasmaterapi (PRP) är en modern behandlingsmetod som utnyttjar kroppens egna blodplättar för att läka skador på ligament och senor snabbare än vad kroppen klarar på egen hand. Blodplättar innehåller en hög koncentration av tillväxtfaktorer, vilka främjar vävnadens återhämtning och läkning.
Vid en PRP-behandling börjar vårdgivaren med att genomföra ett ultraljud av det drabbade området för att identifiera och markera bristningarna i senan. Området steriliseras och blod tas från patienten. Blodet placeras därefter i en specialmaskin som separerar ut blodplättarna. Blodplättarna dras upp i en spruta med lämplig nålstorlek och längd, och under ultraljudsguide injiceras först ett lokalbedövningsmedel i vart och ett av de markerade områdena, följt av själva blodplättsinjektionen.
Hur många behandlingar som behövs och med vilket intervall de ges beror på vårdgivarens bedömning samt på hur väl patienten svarar på och återhämtar sig efter behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online