Cervikal rytmisk rörelsestörning avser i själva verket cervikal dystoni, en sjukdom som även kallas spastisk torticollis. Nackmusklerna drar sig omedvetet samman, vilket gör att huvudet vrider sig åt ena sidan och eventuellt framåt eller bakåt. Denna typ av rörelsestörning är ovanlig och kan förekomma i alla åldrar. Även om det inte finns något botemedel för personer som diagnostiserats med cervikal dystoni, går den ibland över av sig själv. Injektioner med botulinumtoxin, läkemedel, fysioterapi och i vissa fall kirurgi används för att hantera smärta.
Muskelkontraktionerna och vridningarna vid cervikal dystoni varierar, men den vanligaste rörelsen som förknippas med störningen är en långsam och ihållande dragning av hakan mot axeln. Vissa personer har dock flera kombinationer av onormala huvudställningar, till exempel örat mot axeln eller hakan rakt upp eller ned. Huvudryckningar kan också förekomma. Andra symtom inkluderar skakningar (tremor) i armar och händer samt höjd axel, där axeln på den drabbade sidan dras uppåt mot örat.
Läkare har svårt att avgöra varför vissa personer utvecklar denna störning medan andra inte gör det. Enligt Mayo Clinic tror vissa forskare inom den medicinska forskningen att tecken och symtom på cervikal dystoni beror på en hjärndysfunktion, där bearbetningen av de kemiska signaler som gör att hjärncellerna kan kommunicera korrekt med varandra inte fungerar som den ska.
Cervikal dystoni har kopplats till vissa händelser och tillstånd, såsom:
Enligt Mayo Clinic bidrar ålder, kön och familjehistoria till riskfaktorerna för att utveckla denna rörelsestörning. Vad gäller ålder kan människor drabbas från spädbarnsåldern till hög ålder, men personer mellan 40 och 60 år drabbas oftast. Både män och kvinnor kan få cervikal dystoni, men kvinnor löper dubbelt så stor risk att diagnostiseras med störningen. Dessutom har personer med rörelsestörningar i familjen högre risk att själva utveckla störningen.
Flera komplikationer kan uppstå vid cervikal dystoni. Ihållande muskelkontraktioner kan orsaka oåterkalleliga nervskador, vilket leder till smärta, domningar och stickningar. Det som först bara drabbar en del av kroppen kan med tiden sprida sig till flera områden med rörelsestörning. Som en följd av smärtan och funktionsnedsättningen som dessa komplikationer orsakar kan depression utvecklas.
Den vanligaste behandlingen för cervikal dystoni är injektioner med botulinumtoxin (Botox). Botox minskar tillfälligt eller förlamar helt muskelspasmer på injektionsstället, vilket ger tillfällig smärtlindring. Läkemedel kan användas i kombination med Botox, tillsammans med fysioterapi.
Botox har visat sig vara relativt säkert, men vissa patienter upplever tillfälliga biverkningar, såsom:
Kirurgi utförs sällan och endast i extrema fall, utan garanti för ett gott resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online