Enligt University of Maryland Medical Center kan människor drabbas av två huvudsakliga typer av tarmparasiter: protozoer och maskar (helminter). Protozoer är osynliga för blotta ögat, medan fullvuxna maskar som bandmask och spolmask oftast är stora nog att se. Det är dessutom fullt möjligt att bära på tarmmaskar utan att veta om det, eftersom de inte alltid ger upphov till symtom. Infektionen kan behandlas både med läkemedel och med hjälp av kosten, exempelvis fibrer samt kosttillskott som vitlök och goldenseal.
Tarmparasiter kan orsaka buksmärtor, uppblåsthet, diarré, dysenteri, trötthet, viktminskning, illamående, kräkningar samt utslag runt underlivet eller ändtarmsöppningen. Det kan också hända att du ser en mask i avföringen.
Ibland vandrar larver ut från tarmarna och bildar cystor i andra delar av kroppen. De vävnadsskador som följer kan ge feber, cystlika knutor, bakteriella infektioner och allergiska reaktioner. Har larverna bildat cystor i hjärnan kan det även leda till krampanfall.
Vänd dig till en läkare om du misstänker att du har fått tarmparasiter. Var beredd på att redogöra för alla dina symtom och diskutera eventuella riskfaktorer. Resor utomlands, bristfällig hygien och sanitet samt ett försvagat immunförsvar, exempelvis på grund av hiv/aids, ökar risken för parasitinfektion.
Läkaren kommer sannolikt att beställa ett avföringsprov. För att kunna identifiera parasiter säkert kan du behöva lämna upp till fem olika prover. Undersökningen bör göras innan du påbörjar behandling med antibiotika eller läkemedel mot diarré, eftersom dessa kan påverka resultatet.
För att upptäcka springmask används ofta så kallat tejptest. Läkaren fäster tejp vid ändtarmsöppningen och granskar sedan tejpen efter maskägg. Ett annat, mindre vanligt test är snörtestet. Då får du svälja en tunn snöre som senare dras upp igen, varefter läkaren analyserar materialet som fastnat på snöret för att hitta parasiter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online