Neurokardiogen synkope är den medicinska termen för den vanliga svimningen. Enligt Heart Rhythm Society klassificeras upp till 40 procent av alla svimningsanfall som neurokardiogen synkope. Tillståndet drabbar främst unga människor som varken har neurologiska problem eller hjärtsjukdom i sin bakgrund. De flesta unga växer ifrån besvären vid cirka 25 års ålder.
Svimningen vid detta tillstånd tros bero på en felaktig kommunikation mellan hjärtat och hjärnan. Störningen gör att hjärtfrekvensen saktar ner och blodtrycket sjunker, vilket ger yrsel och svimning. Detta inträffar oftast när en person reser sig från sittande eller liggande ställning till stående.
Förutom den allmänna formen av neurokardiogen synkope finns flera mer specifika varianter av tillståndet. En av dem är postural ortostatisk takykardisyndrom (POTS), som i stället för ett långsamt pulslag ger en mycket snabb hjärtfrekvens när personen reser sig upp – vilket också kan utlösa svimning.
Neurologisk synkope är en annan variant. Här orsakas svimningen främst av sjukdomar som påverkar nervsystemet, exempelvis Parkinsons sjukdom och epilepsi. Vid metabol synkope beror svimningen på lågt blodsocker eller hyperventilation, medan psykogen synkope utlöses av depression, panikångest eller oro.
Enligt Comprehensive Cardiovascular Care Group drabbas personer som är benägna att få neurokardiogen synkope ofta av svimningsanfall i följande situationer: under stressfyllda händelser, efter fysisk ansträngning, i varma, heta eller trånga miljöer, efter att ha varit upprätt länge – till exempel på en scen eller i en kö – efter måltider, under sjukdom, vid vätskebrist eller efter alkoholkonsumtion.
Neurokardiogen synkope kan inte diagnostiseras med vanliga puls- eller blodtrycksmätningar. Vissa läkare använder i stället ett så kallat tiltbordstest för att framkalla anfallet i en kontrollerad medicinsk miljö. Vid testet mäts patientens blodtryck och puls medan överkroppen höjs till 70 graders upprätt vinkel. Illamående kan förekomma i två till tre dagar efter testet.
Behandlingen botar inte neurokardiogen synkope, men kan minska hur ofta svimningsanfallen inträffar. Personer som är benägna att svimma rekommenderas att öka sitt intag av vätska och vatten för att hålla kroppen väl hydrerad. Ett ökat saltintag kan hjälpa patienter med låga natriumvärden – men då bör även vattenintaget ökas ytterligare.
Den som lätt svimnar bör undvika triggers som långa köer, att stå stilla länge, alltför heta duschar och bad, samt varma platser som stränder, bastur, badtunnor och nöjesparker. Intaget av koffein bör minskas och alkohol undvikas helt. Vid frekventa svimningsanfall kan läkemedel ordineras av läkare.
Personer som är benägna att svimna kan göra flera saker för att förebygga ett anfall. Det handlar om att korsa benen – även när man står – eller huka sig, lägga upp en fot på en stol, böja sig framåt i midjan, lägga sig ner vid trötthet eller yrsel, röra på sig när man måste stå länge, lägga händerna på knäna och luta sig framåt när man sitter eller står, samt bära stödstrumpor som når upp till midjan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online